Semesterplanerna har pågått hela våren och nu är det snart dags. Själv packar jag husbilen och jag och frun drar iväg ut på vägarna. I år blir det en sväng ner till Västkusten sedan är planen en tur till Gotland. Tänk vilken tur man har som har ett arbete som man kan ta ledigt från. Men de som inte har haft något arbete de har kanske fått en möjlighet att nu hoppa in som semestervikarie. Och som semestervikarie förväntas man oftast att jobba hela sommaren. Oavsett hur varmt det är.
Det värsta med semestern är att den tar slut alldeles för fort. De 25 dagar som man har rätt till enligt lag har inte förändrats sedan 1976. Det har alltså inte varit någon förbättring på 41 år. Det är hög tid att förbättra semestervillkoren och det måste nog ske genom förändring av semesterlagen.
Flera förbund har avtalat om arbetstidsförkortning men inte alla. Vissa förbund har också tvingats komma överens om att arbetstidsförkortningen skall gå till pensionssparande. Där ibland Pappersindustriarbetareförbundet. Pappers var bland de första förbunden att komma överens om arbetstidskonton som kunde användas till att ta ut lediga dagar eller välja kontant lön, men också det tredje alternativet – att spara i pension. Detta är en perfekt lösning på arbetstidsförkortning där individen själv kan välja vilket som passa bäst. Man kanske har barn och vill utnyttja dagarna för att kunna vara med på deras skolavslutningar eller när man behöver vara ledig av någon anledning. Under vissa perioder i livet kanske man behöver pengarna mer än ledighet. Kvar finns ju sedan pensionsalternativet. Efter påtryckningar från arbetsgivarsidan har rätten att välja tagits bort för de fem första anställningsåren. Detta är en klar försämring när det gäller att minska arbetstiden.
Det är därför viktigt att vi genom lag förbättrar semestervillkoren så att det blir en rättvis förmån oavsett vilket förbundsavtal man arbetar under. Sex veckors semester skulle vara ett lagom krav att ställa.
Men klasskillnaderna ökar när det gäller semesteraktiviteterna visar en LO-rapport från förra året. 32 procent av arbetarna hade inte gjort en semesterresa eller haft tillgång till ett fritidshus eller husvagn/husbil det senaste året. Bland tjänstemän var motsvarande andel 15 procent. Det är därför viktigt att LO-förbunden erbjuder möjligheter att hyra semesterstugor till en billig penning till sina medlemmar. Många förbund använde pengar från de Sociala fonderna som skapades under 70-talet till att skaffa semesterboende för sina medlemmar. Detta är ett perfekt och billigt sätt att komma hemifrån och få lite omväxling för familjen.
Kännedomen om dessa semesterbyar tror jag dock är ganska dålig och måste lyftas fram på ett bättre sätt för att komma de med låg inkomst till del. Tidigare fanns även subventionerade semesterbyar för ensamma mödrar där de kunde ta sina barn till ett sommarboende med bad och lek. Jag känner inte till att den möjligheten finns i dag.
När jag bläddrade i min farmors vykortsamling hittade jag ett vykort från Arbetarkvinnornas semesterhem Vilan i Kvarsebo. Tiderna förändras men behoven finns kvar.
