Idag står vi inför en stor samhällsutmaning. Alla de som nyligen har anlänt till Sverige ska ges möjlighet att bli en del av samhället och få verktygen att skapa sig ett bra liv. Förslagen är många, och vi tävlar nu om vem som kan presentera de bästa lösningarna. Samtidigt ser vi ett alltmer segregerat Sverige, där det mellan boende i två områden i samma stad, kan skilja upp till sex år i medellivslängd.
I diskussionen har fokus kommit att ligga på hur den nyanlända individen ska anpassa sig och integrera sig. Samhällets utformning i stort, och rådande strukturer ges inte samma utrymme för diskussion. Förslagen har också fokuserat på det individuella. Vad vi missar är att se hur även vi med goda förutsättningar är en del av problemet.
För det är inte så att segregation enbart går åt ett håll, tvärtom. Områden där många har en god ekonomisk situation och likriktad bakgrund är också segregerade i allra högsta grad. Precis som de områden där motsatt förhållande råder, bidrar de till att upprätthålla en struktur som försvårar integration och människors möjligheter till en god framtid.
Det är helt enkelt så att vi gärna talar gott om mångkultur och om integrationsprojekt, bara vi själva slipper ta ansvar. Det är alltid andra som ska göra något, alltid ”de andra” som ska anpassa sig. Vi ser inte vår egen del i problemet. Det här är inget som jag själv har hittat på, tvärtom. Studier ifrån svenska forskare visar tydligt att det existerar en ”white flight”-effekt även i Sverige, ett fenomen som vi tycks tro bara existerar i USA. Effekten innebär att när andelen med utomeuropeisk bakgrund (läs: icke vita) i ett område uppgår till en viss procent av befolkningen så väljer de inrikes födda med europeisk bakgrund att flytta. Den nationalekonomiska forskaren Emma Neuman har i sina studier funnit att den ”brytpunkten” i Sverige ligger på 3–4 procent.
Tyvärr är det ett mönster som präglar alla delar av samhället, och det är något vi själva måste bli medvetna om. För inte minst påverkar det vårt utbildningssystem och alla människor inuti det. Ett utbildningsystem som vi håller högt i skapandet av en god etablering.
Senaste exemplet på att fenomenet existerar är förslaget att lägga ned högstadiet i Vivalla för att anvisa eleverna till andra skolor. Ett förslag som syftar till att skolor ska bli mer blandade, både när det gäller etnisk bakgrund och skolresultat, och att därigenom öka måluppfyllelsen bland eleverna. Att det har blivit så uppdelat från första början beror delvis på just denna ”White flight”-effekt. Elever med europeisk bakgrund och goda ekonomiska förhållanden har valt bort Vivalla för andra skolor. På samma sätt har behöriga lärare valt att arbeta på andra skolor. Detta trots att vi som samhälle generellt talar gott om mångkultur och vikten av den.
För att på allvar lösa den utmaning vi nu står inför, måste vi alla granska oss själva och se att vi och de system vi har byggt upp är en del av problemet. Precis som när det kommer till jämställdhetsfrågor så måste vi vara medvetna om de rasistiska och ekonomiska strukturer som existerar i vårt samhälle när vi diskuterar integration och etablering. Gör vi inte det, så kommer vi som samhälle att misslyckas med vår uppgift att skapa en plats för alla att utvecklas och känna framtidstro.
