Mer konstruktiva, mer seriösa.
Hur kan han göra den analysen när Sverigedemokraterna inte kan hålla sig ifrån antisemitism?
Hur många fall av antisemitism tolererar Kristersson innan han stänger dörren?
Jag har inbillat mig att det skulle vara just denna återkommande, giftiga antisemitism som till sist avgör saken, som tvingar både Moderaterna och Kristdemokraterna att välja en annan väg än att formera en koalition med Sverigedemokraterna. Där skulle gränsen dras, trodde jag. Inte vid de många utspelen om muslimer, ensamkommande, feminister och korrupta journalister. Men vid judehatet, spårbart i rakt nedstigande led till de mörkaste partierna av förra århundradet.
Tyvärr, jag hade fel.
Den konservativa borgerligheten unnar sig minnesförlust.
2014 säger Björn Söder, då partisekreterare, till Dagens Nyheter att judar kan leva i Sverige, men att de aldrig kan bli upptagna i Sveriges gemenskap, förutsatt att de vägrar lämna sin ”judiska identitet”. Han fick partiets förtroende att bli andre vice talman.
Inget som bekymrar Kristersson.
2016 avslöjas en film där Oscar Sjöstedt med välbehag berättar om hur hans tyska kollegor på ett isländskt slakteri brukade heila, sparka på fårkadaver och kalla dem judar. En rolig anekdot i det trygga sällskapet av andra sverigedemokratiska politiker (däribland Mattias Karlsson, nu anförtrodd att driva partiets tankesmedja Oikos). Die Juden! Skratt. Sjöstedt var då ekonomiskpolitisk talesperson för sitt parti. Det är han fortfarande.
Inget som bekymrar Kristersson.
2016 motionerar riksdagsledamoten Anna Hagwall om att avveckla presstödet för att minska Bonniers dominans som medieföretag – trots att Bonniers tidningar då inte tilldelades en enda krona. Hagwall föreställde sig, i skarp kontrast till verklighetens omständigheter, att ”de flesta små tidningar kontrolleras direkt eller indirekt av Bonnier”, och att politikernas uppgift därför är att garantera att "ingen familj, etnisk grupp eller företag” ska kunna ha en sådan framträdande roll. Bakom orden fanns givetvis antisemitism, knappt ens dold, en lögn som vandrat genom historien, med övertygelsen att judiska intressen bildar en ekonomisk, politisk och medial maktsfär som förskjuter samhällsdebatten. Hagwall fick lämna först efter att motionen orsakat negativ publicitet.
Inget som bekymrar Kristersson.
2016 berättar Expo att Sverigedemokraternas partiledning fördömer antisemitism men samtidigt ser mellan fingrarna när sådan uttrycks, både av toppskiktet och av folkvalda och tjänstemän ute i landet. Sverigedemokrater som delar vit makt-alstret ”Död åt ZOG!”, som hävdar att judar har den ”osynliga makten”, som förnekar Förintelsen, som lovar att bekämpa ”krokiga judegubbar”, som kallar en kriminologiprofessor för ”judesvinet”, som delar videosnuttar där det hetsas om ”sionistiska rasister”. Med mera. Judehatare som fått vara kvar.
Inget som bekymrar Kristersson.
2017 avslöjar Dagens ETC att 14 stycken av Sverigedemokraternas politiker har kopplingar till nazistiska Nordfront(propagandacentral för Nordiska motståndsrörelsen). Ingen miljöpartist. Ingen socialdemokrat. Ingen centerpartist. En kristdemokrat. En vänsterpartist. Två moderater. 14 sverigedemokrater.
Inget som bekymrar Kristersson.
2018 kommer fler avslöjanden om politiker som applåderar Hitler, hånar Anne Frank (”coolest jew in the shower room”) och skriver om den ”judiska plågan”
Inget som bekymrar Kristersson.
2019 säger Björn Söder att det är finansmannen George Soros som ”drar i trådarna” i europeisk politik. En antisemitisk föreställning som är exakt den som Viktor Orbáns ungerska regering använder sig av. Söder är alltjämt riksdagsledamot.
Inget som bekymrar Kristersson.
2020 börjar Jimmie Åkesson hylla ”alternativmedia”, något som bryter mot hans egna tidigare rekommendationer med anledning av partiets ”nolltolerans”. Dessa sajter och kanaler uttrycker ofta just antisemitism.
Inget som bekymrar Kristersson.
2021 varnar Mattias Karlsson i SVT-programmet Min sanning för att ”kulturmarxism” fräter på Sverige. Ett begrepp som senaste decennierna omfamnats av den europeiska och amerikanska ytterhögern, som en uppdaterad variant på nazisternas kulturboljesvism, alltså med ett tungt antisemitiskt arv.
Inget som bekymrar Kristersson.
Det finns hur mycket som helst. Kristersson behöver knappt skrapa på ytan. Om han vill leta, om han vill pröva sitt eget beslut. Och det finns absolut ingenting som tyder på att detta har upphört, att Sverigedemokraterna plötsligt skulle ha kommit över sin antisemitism bara för att hemsidan lovar att man ”värnar den judiska gruppens ställning som nationell minoritet och dess betydelse för vårt gemensamma svenska kulturarv”.
Den enda rimliga slutsatsen är att det vi ser hos Sverigedemokraterna inte är enstaka individer som uttrycker förakt gentemot judar, utan att det här faktiskt är partiet, konsekvensen av den rasistiska ideologi som genomsyrar hela apparaten.
Fortfarande.
2021.
På onsdag är det Förintelsens minnesdag. Bara häromåret festade en sverigedemokratisk politiker under en flagga med texten ”Camp Auschwitz”, ett budskap som för övrigt återkom bland högerextremisterna som stormade Kapitolium.
”Jag tycker att Sverigedemokraternas retorik har förändrats”, säger Kristersson till SVT.
Han kan inte vara så okunnig.
Han kan inte tillåtas välja att göra sig så okunnig.
Frågorna kvarstår.
Hur kan han göra den analysen när Sverigedemokraterna inte kan hålla sig ifrån antisemitism?
Hur många fall av antisemitism tolererar Kristersson innan han stänger dörren?
