BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Säger vi att vi måste åka mindre bil så tar bilindustrin fram så kallade "miljöbilar". Säger vi att vi måste äta mindre kött tar köttindustrin fram köttbullar med "lite mera grönt i sig" eller ännu hellre ”odlat kött i laboratorium”. Säger vi att vi måste flyga betydligt mindre svarar flygindustrin med "flygutsläppsrätter" eller framtida teknik som ännu inte finns annat än på papper.

Det kan tyckas vara positiv utveckling, att vi invånare vunnit något genom att industrin hörsammat våra krav. Att de anstränger sig för att hitta lösningar. Men det är faktiskt många gånger precis tvärtom. Det där är industriernas motståndshandling mot förändring. Ett sätt att krama ihjäl kritiken.

Att krama är en strategi där man minimerar konflikten genom att ställa sig på samma sida som motståndaren utan att offra något själv. ”Miljöbil” är den perfekta illustrationen. När kritiken blev som tuffast mot bilindustrin gick tillverkarna inte i polemik med motståndarna, utan svarade på kritiken genom att ta fram en så kallad miljöbil som faktiskt inte alls var klimatvänlig. Men den handlingen kramade ihjäl konflikten och gjorde det mycket svårare för kritiken att komma åt bilsamhället.

Att industrin som vill fortsätta kränga sina produkter gör så är kanske inte så konstigt. Men tyvärr hakar många av våra politiker på teknikreligionen och köper industrins budskap.

Vi ska till varje pris inte ändra vårt sätt att leva och konsumera, vi får löften om att vi inte behöver förändra oss eftersom det snart kommer bättre lösningar. Bekvämare än så kan det inte bli, fortsätta som vanligt med den ohållbara livsstilen i väntan på mirakel. Snacka om att skjuta upp ansvaret.

Visst teknik i all ära, nya uppfinningar, energieffektiviseringar, allt det där är bra men det räcker inte. Tittar man på de faktiska siffrorna så pekar det mesta åt fel håll.

Vi flyger mer än någonsin.

Vi äter mer kött än någonsin

Vi kör bil mer än någonsin. 

Mellan 1990 och 2014 ökade de internationella resorna med 130 procent, enligt en rapport som Chalmers tekniska högskola gjort på uppdrag av Naturvårdsverket. Sedan 1970 har persontransporterna med bil ökat med 70 procent.

I den rikare delen av världen har många hushåll råd att ha egen bil. Även om vi skulle får fler elbilar så är grundproblemen kvar, stadsplaneringen och samhällsstrukturen har anpassats efter bilen. Närbutikerna stänger igen och stora köpcentrum och service flyttar allt längre ut. Det gör att biltrafiken fortsätter att öka.

Vi påverkar inte bara oss själva. I relation till resten av världen lever vi långt över vad som är hållbart.

Enligt Världsnaturfondens (WWF) ”Living planet”-rapport lever vi som om vi hade 4,2 jordklot. I mitt flöde på sociala medier illustreras det med semesterbilder, ett par är på safari och klappar elefanter, en annan familj är på solsemestrar i Bali, inte så konstigt eftersom flygresorna har blivit billiga. Köttet likaså vilket gör att vi kan äta korv till frukost, lunch och middag. Äga en eller två bilar i familjen. Om man tittar på hur vi lever och jämför med resten av världen så förstår man att vi skulle gå under rätt omgående om alla andra följde vårt exempel.

Vi är lyxlirarna vars levnadsstandard förutsätter att någon annan tar smällen av vår konsumtion. 

Jag har inget svar på hur vi ska tillsammans äta mindre kött, resa mindre och åka mindre bil. Men jag vet bara att den blinda teknikoptimismen är farlig, den är ett hinder för självrannsakan och insikten att vi faktiskt måste offra delar av vår lyx och förändra vårt sätt att leva.