Ledare: Se upp med vi- och dom-tankarna

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Det finns politiker i kommunfullmäktige som ser ”tiggare” — av andra kallade människor — och flyktingar som det stora problemet i Lindesbergs kommun. SD i Bergslagen raljerar offentligt om så kallad ”importerad smittspridning” och svenskar som bortprioriterade. Det får komiska men cyniska proportioner då de försöker representera en etnisk majoritet som sedan födseln är förunnade en rätt trygg tillvaro. Attityden är inte helt olik den som fanns i Jugoslavien på 90-talet där flertalet i områden drev ut fåtalet. Den etniska väckelsen utmålade minoriteter som ett hot mot det etniskt rena. Spådom i historiens kaffesump behövs inte för att notera sambanden. Ena dagen är man grannar, nästa är man fiender.

Etnisk rensning gick där från att vara något av en obskyr tanke till en mer allmän hållning. Folk började jaga grannar ur deras hus för att de bodde på fel ställe. Sedan 1991 har 3,7–4 miljoner flytt från gamla Jugoslaven, vilket motsvarar nära hälften av Sveriges befolkning 1991. Av de som flydde hamnade cirka 140 000 i Sverige. Det är Lindesbergs kommuns invånarantal sex gånger om. En del av dem hamnade här i kommunen. När de nationalistiska miliserna började mörda så valde ledarna att hålla ett öga stängt. Det andra ögat såg på när den nationalistiska agendan infriades. Slutligen blev den officiellt erkänd dogm. Den här typen av krass realpolitik är även genomgående i svensk mittfåranationalisms förhållande till skumma händelser. Supportrar i utkanten håller med hot och smädande av det etniskt avvikande medan SD ”är proffsen”. Med ett öga stängt, med ett öga öppet. Det är inget en kan ”fika bort” i samförståndsanda. Etnocentrisk politik är inte praktisk eller önskvärd så till vida en inte börjar jaga grannarna ur husen. Tillåt inte något skitsnack under lunchen på jobbet. Var obekväm om det behövs. Om chefen inte bryr sig så ta hjälp av facket. Skiter de i det så byt till ett mer stridbart fack, gå med i antirasistiska initiativ eller starta ett eget på arbetsplatsen. Agera! En måste också sätta internationalismen i praktik. Vi lever i en sammansvetsad värld så plocka inte russinen ur kakan. Vi måste sluta tänka i banor om ”låga ingångslöner” och billig arbetskraft. En solidarisk internationalism är inte strikt ekonomisk globalism. Det är dags att bryta med tanken som säger att det bästa sättet att ha utbyte med människor är att sätta dem i ekonomiska bojor eller att åka utomlands på solsemester en vecka.