Detta är bilden av ett Sverige som under en kulen höst förflyttat sig från ”Öppna-våra-hjärtan-Reinfeldt” till ”Stäng-alla-gränser-Batra”. En moderat omsvängning under SD:s galge. 

”Vad var det vi sa”, ropar skadeglada sverigedemokrater och dess yviga populistsvans. 

Men det är en skenbild av verkligheten. Ty för detta parti, med rötter djupt nedstuckna i brun mylla, har Sverige hela tiden varit fullt. Så löd slagorden även när det kom 5 000 flyktingar per år till Sverige. I november hade flyktingströmmarna till vårt land ökat till drygt 10 000 i veckan. Det är verkligheten som förändrats. 80 000 flyktingar per år var enligt både Socialdemokraterna och Alliansen hanterbart. Nu beräknas det komma dubbelt så många till Sverige i år. Då anser regeringen att en gräns är nådd. ”Det sista grässtrået kan knäcka kamelens rygg” lyder ett talesätt från Orienten. En droppe kan urholka stenen eller få bägaren att rinna över är dess svenska motsvarighet. 

Om målsättningen är att ge mottagningsapparaten andrum och förstärka möjligheten till integration kan åtstramningar till nöds accepteras, även om det finns inslag som kan ifrågasättas. Försöket att som en beredskapsåtgärd stänga Öresundsbron var förhastat.  Sveriges flyktingmottagande är inte i huvudsak ett ekonomiskt problem utan ett praktiskt. ”Tvingades du köpa ett mindre gott rödvin igår”, frågar Aftonbladets Fredrik Virtanen ironiskt. Svaret är förstås NEJ! Tillväxten är hög. Överskottet i statens betalningar stort. Sysselsättningen ökar och arbetslösheten sjunker. Den nu slopade stupstocken i sjukförsäkringen infördes inte av regeringen Reinfeldt (M) för att betala flyktingkostnaderna, utan för att sänka skatten för dem som tjänar mest. Problemet är fördelningspolitiskt. EU har kapitalt misslyckats med en av sina viktigaste målsättningar – ett solidariskt ansvar för flyktingmottagandet. Nu tävlar EU-staterna om vem som kan resa de högsta murarna vid sina gränser. Tyskland har i år tagit emot en miljon asylsökande. Sverige har passerat 160 000. Mot detta kan ställas vårt grannland Danmark som inte registrerat fler än 15 000 och nu vill konfiskera stora delar av de asylsökandes egendom.

Flera svenska kommuner har tagit ett oproportionerligt stort ansvar för flyktingmottagningen. Malmö är ett sådant exempel. När kommunalrådet Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) slog larm lyssnade regeringen. Därför är beslutet att alla kommuner ska ta emot flyktingar väl motiverat. 

Men även i mörka tunnlar strömmar ljuset in. ”Fågeln väljer flykten. Vi valde den icke. Flykten valde oss. Därför är vi här”. Stig Dagermans ”dagsedel” från 1953 är rykande aktuell. Flyktinginvandringen må problematiseras, men det finns dessbättre goda exempel att hänvisa till som inspirationskällor för konstruktiva lösningar. Engagemang på gräsrotsnivå i lokalsamhället lanseras i den antirasistiska plattformen Tillsammansskapet med anknytning till Stiftelsen Expo. SSU i Malmö kör igång insamlingskampanjen ”Julklappen” och ABF i staden startar studiecirklar i svenska för personer som söker asyl i Sverige.  I Brunnby i Höganäs kommun är ett kompisnätverk av volontärer på gång. I Ingelsträde i samma kommun försökte en uppburen estradör i frack med klarinettspel uppmana till protest mot att en skola i den lilla byn ska ta emot åtta ensamkommande flyktingbarn. Men folkupproret kom av sig. Byborna hälsar barnen välkomna. Två ledande politiker, kommunalrådet Peter Kovacs och socialnämndens ordförande Peter Schölander, båda (M), möter byborna i en öppen dialog. De visar ett civilkurage som dessbättre står i skarp kontrast till deras SD-svassande moderater på riksplanet.

I en tid då civilkurage och motstånd mot hatets och illviljans kolportörer tycks vara en bristvara, och då fördomarnas mentala ogräs sprider sig, slår ytterligare ett ljus upp mot rymdens ensamhet. Niklas Strömstedt tolkar på ett fullkomligt lysande sätt Ace of base’s ”Happy Nation” i Så mycket bättre. Strömstedt säger sig vara stolt över att bo i ett ”Lyckoland” där de flesta ser det som självklart att alla människor är lika mycket värda. ”SD, Avpixlat, Nordisk Ungdom, Exponerat, Fria Tider, Nordfront, Svenska motståndsrörelsen, järnligan, nej tack, nej tack”, lyder hans slutrader i ”Happy Nation”. Det är bara att instämma.