Det är naturligtvis en trollning, att Sverigedemokraterna skickar fram sina värsta demagoger – varav flera tungt belastade vad gäller antisemitism – för att provocera Svenska kommittén mot antisemitism, SKMA. En skamlös trollning. Och ett självspelande piano. SD vet att SKMA måste replikera. SD använder sedan detta fullt rimliga svar för att beskylla SKMA för att vara en bidragsparasit som bränner skattepengar på att hetsa mot Tidö.
Modus operandi kan vi vid det här laget. Den som kritiserar SD ska avfinansieras. Det gäller en granskande tidning som Dagens ETC, det gäller en organisation som punktmarkerar och motverkar antisemitism.
Anklagelsen att SKMA skulle vara något slags ingrott vänsterfäste är lögn, kika bara på styrelsens sammansättning, kika på hur hårt man pressat V-ledaren Nooshi Dadgostar senaste tiden.
Men ja, SKMA köper inte den bild SD och besvärande stora delar av borgerligheten vill etablera, att enkom muslimer står för antisemitism.
Nu kommer straffet.
SD inleder sitt angrepp mot SKMA samtidigt som moderata ministrar befinner sig i Polen, på en av de hågkomstresor som organisationen ordnar för svenska skolbarn som därmed konfronteras med Förintelsens brott.
Så reaktionerna mot SD måste ha blivit starka, kategoriskt fördömande?
Nej. Istället först tystnad.
Johan Pehrson (L) sprattlade till, men Tidöskrivelsen om ömsesidig respekt vägde uppenbarligen tyngre för de flesta. Gunnar Strömmer (M) ville inte kommentera ens när han hade Auschwitz som fond. Han mobiliserade till en liten text på Linkedin i alla fall. ”Varmt tack till eldsjälarna i SKMA!” skrev justitieministern.
Och idag måndag har statsminister Ulf Kristersson (M) samlat tankarna:
”Jag tycker att SKMA är en viktig organisation”, säger han till Expressen.
Han lovar att SKMA ska få fortsatt stöd.
Ska vi lita på det?
Som vi skulle lita på hans skarpa gräns mot SD-samarbete?
Som vi skulle lita på hans känlosamma möte med överlevaren Hédi Fried?
Jag börjar undra vad som egentligen hände efter valet 2022 då Dagens ETC avslöjade att SKMA skulle förlora sitt statliga anslag. Regeringen ändrade sig sedan, hävdade att det här mer handlade om något budgettekniskt. Men vem vet. SD har inte plötsligt odlat ett horn i sidan vad gäller SKMA. Fanns det här med redan för två år sedan?
För varje gång regeringen underkastar sig SD, kantrar debatten ytterligare mot något alldeles nattsvart.
Just nu försöker till exempel Rebecca Weidmo Uvell spinna att SKMA inte är en ”organisation av judar för judar”, det vill säga att bara den som själv är jude kan identifiera antisemitism. Det här är en bloggare som själv slänger sig med begreppet ”judefrågan” som om 1900-talet aldrig hänt.
Så var står vi?
SD angriper en organisation som fungerar som en kanariefågel mot antisemitiska utbrott.
Högerns tyckande brigad förstärker budskapet.
Regeringen låter det pågå.
