När folkvalda politiker på ledande positioner kan hålla sig undan granskning och en djupare analys av deras förehavanden genom att skylla ifrån sig, få plötslig minnesförlust eller mena att det de har sagt var ett skämt, då är det något som är väldigt fel i svensk politik. Och något är väldigt fel. Vi har ett politiskt parti i vår riksdag vars företrädare sällan eller aldrig behöver ta konsekvenserna av sitt agerande.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Under de senaste veckorna har vi i media kunnat följa hur flera sverigedemokratiska politiker har handlat på ett sätt som i vilket annat parti som helst skulle ha lett till att personen i fråga fått lämna sina uppdrag. Men inte i Sverigedemokraterna. Som politiker i SD:s partitopp är det helt okej att utrycka sig på ett oacceptabelt sätt och sedan skylla på att det var olyckligt eller att det var ett skämt. Som Oscar Sjöstedt, SD:s finansministerkandidat, som på film skrattar hjärtligt när han berättar om hur före detta arbetskamrater, uttalade nazister, sparkade på döda får och låtsades att de var judar. Eller Kenth Ekeroth och Linus Bylund, båda riksdagsledamöter för SD, som hänger ut en 15-åring i deras jakt på rasistiska poänger. Eller varför inte SD Örebros Jonas Millard som sprider en våldtäktsdom som ”kul läsning”.
Visst är det så att en människa kan göra fel, en delning på sociala medier kan vara lite ogenomtänkt och gå för fort eller ett uttalande kan bli lite fel i all hast. Vi är inte perfekta någon utav oss och då måste vi så klart få be om ursäkt och ställa saker tillrätta. Problemet med företrädare för Sverigedemokraterna är att det de gör inte är enskilda händelser. Sverigedemokraterna har under en lång tid visat upp en klar linje där hat och hot är en del av deras politik. Retoriken som företrädare för SD använder piskar upp ett hat som deras svans av fotsoldater använder för att tysta meningsmotståndare. Ingen ska komma undan om de har uttryckt sig kritiskt om Sverigedemokraterna. Framför allt inte media.
Enligt SD:s gruppledare i riksdagen, Mattias Karlsson, så granskar medier inte andra partier utan medierna kastar bara skit på SD. Det är något som företrädare för SD alltid återkommer till. Traditionella medier framställs som en del av etablissemanget och något negativt. Det är så klart en medveten strategi för att försöka få anhängarna att bortse från avslöjanden om olika SD-politiker. Och det är något som de verkar ha lyckats med för trots den information som kommer fram om SD-företrädares ständiga skandaler har de ett stabilt stöd i opinionen. Så skulle det aldrig ha sett ut för något annat riksdagsparti.
I många människors ögon ses Sverigedemokraterna fortfarande som offer och det är en bild partiet själva ständigt presenterar. Att de inte får vara med i det politiska samtalet, att deras åsikter tystas, att det inte är någon som lyssnar på dem eller att saker de har sagt har tagits ur sitt sammanhang. Sverigedemokraterna kommer alltid undan och kan alltid ses som offer, den det är synd om.
Om detta ska förändras så är det bara vi som är motståndare till SD:s rasistiska åsikter som kan göra något åt det. Vi måste bryta normaliseringen av Sverigedemokraterna i svensk politik. Vi måste fortsätta ställa krav på att SD ska granskas och vi måste se till att de åsikter som de bär på får konsekvenser för partiet. Konsekvenser som ska synas i opinionen.
