Jomshof vill ha kaos. 

Han vill utlösa ett händelseförlopp som bekräftar hans och partiets eviga rasism. Ja, partiets. Det han gör är sanktionerat. Ingen i dess ledning säger emot. Jimmie Åkesson själv verkar ha checkat ut.

Sverigedemokraterna suktar efter ett avgörande som ska bevisa att man har haft rätt hela tiden. Även om det kommer i form av en katastrof. Även om liv går förlorade.

Förra året inträffade dubbelmordet på ett gymnasium i Malmö. När de första pusharna gick ut, när ingen visste vem eller varför, skrev Richard Sörman från partistyrda Riks följande:

”Visst är det konstigt att vi svenskar inte vill ha mer immigration från Mena?”

Mena betyder Mellanöstern och Nordafrika. Gärningsmannen visade sig någon timme senare vara en 18-åring som inte alls kommer från den regionen, utan från Skåne.

”Jag drog en chansning byggd på det vanliga mönstret. Bättre ha fel ibland än varenda dag”, ursäktade han sig på Twitter/X.

Han är inte den första att gissa direkt ur en högerextrem ryggmärgsreflex.

”Nästa jävel som ojar sig över hur synd det är om alla snälla muslimer när det ligger blödande norrmän på gatan kommer avföljas!” hetsade SD-toppen Linus Bylund i samband med terrordåden i Oslo och på Utøya.

Efter knivdådet i Vetlanda, utfört av en man från Afghanistan med en bakgrund av psykisk ohälsa och missbruk, hann offren knappt köras till sjukhus innan SD:s totala propaganda aktiverades. Riks vältrade ut video efter video. Partiets konto på Facebook slog fast att det som skett ”orsakades av regeringens extrema invandringspolitik”.

 Det är ett gamarnas parti. 

Och nu cirklar Jomshof, som en mörk skugga, över ”det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget”, för att citera Ulf Kristersson (M), inkapabel att fördöma en provokatör och konfliktförstärkare och i värsta fall katalysator för terror mot svenskar. Statsministern verkar tycka det är rimligare att börja krympa yttrandefriheten. Och han låtsas vara förbluffad.

Men se visste precis vem han var, de såg honom sprida en bild med en trojansk häst och ordet ”islam”, de läste alla hans tidigare utläggningar som är exakt så grova som de nya, de har hört honom varna för islamisering och folkutbyte. 

Sedan gjorde de honom till ordförande för justitieutskottet. 

Frågade borgerliga partiledarn honom någonsin om koranbränningarna?

Eller om SD:s kontakter med Rasmus Paludan?

Om hans egen roll?

SD:s förlängda arm, slasksajten Samnytt, med Kent Ekeroth bakom rodret, var nämligen djupt inblandad i Paludans turné genom Sverige. Ekeroth hyllade honom reservationslöst för att han med sina aktioner lyckades vrida fokus från Ukraina till inrikespolitik (Paludan har belagts med ryska kopplingar). Sedan firade man på valnatten: ”Korankravallerna gjorde sitt jobb.”

Nu idag kan Dagens ETC på nyhetsplats avslöja att Ekeroth även försökte få med sig Nyans. Han uppvaktade personligen partiledaren Mikail Yüksel. Kunde han tänka sig att möta Paludan i debatt? För att få ”mycket uppmärksamhet”? Youtube, extern moderator, hela paketet. Ekeroths verkliga agenda var givetvis att alstra maximal polarisering. 

SD hatar islamister – eller mer korrekt: alla muslimer – nästan lika mycket som man älskar att positionera sig mot dem. SD dras till islamister. Två konservativa, demokratiföraktande krafter som försöker klättra på varandras axlar. Båda önskar motsättningar. Ingendera bryr sig det minsta om Sverige, eller om gamla svenskar och nya svenskar skulle skadas under tiden de jagar väljare genom varandras uppenbarelse. 

Ekeroth ville krama allt han kunde från Paludans turné, som måste beskrivas som ett delvis SD-orkestrerat projekt, även om smutsgörat lades på entreprenad till Samnytt och Ekeroth.

Läs hans sms, det blir så uppenbart.

Inte bara vad Ekeroth är ute efter. Men även Jomshof. Och deras parti.

SD som exploatör.

SD som konspiratör.

SD som påverkansoperation.

SD som ett akut, dödligt säkerhetshot.

SD som raka motsatsen till Sverigevänner.

Det är ofattbart att partiet inte utkrävs mer ansvar.