Israel har hållit gränsen mot en rad högerradikala partier i Europa. Nu öppnas den för franska Nationell samling, spanska Vox – och Sverigedemokraterna.
Det här rapporteras av regeringsvänliga israeliska medier som slutfasen av en lång och noggrann process där de nu godkända partierna passerat nålsögat utifrån hur de hanterar antisemitism, den judiska minoriteten, nazistiska åsikter, staten Israel med mera.
Dagens ETC har rapporterat och kommenterat många gånger hur oerhört viktigt det varit för Sverigedemokraterna att åstadkomma det här skiftet. Ett konkret exempel är att källor på utrikesdepartementet säger att SD under Israels krig mot Gaza varit det mest rabiata partiet inom Tidö vad gäller att aldrig kritisera Israel för någonting. Och i början av förra året var Jimmie Åkesson på besök i Israel – tillsammans med EU-parlamentarikern Charlie Weimers, gruppledaren Linda Lindberg och utrikespolitiske talespersonen Aron Emilsson – för att ”fördjupa relationen” med landets regering. Han fick träffa ministrar. De mest extrema. Bland andra Amichai Chikli, som skrev på X:
”Vi är djupt tacksamma för ert stöd och er passion för vår gemensamma kamp för framtiden för den västerländska civilisationen.”
Idag jublar SD-ledningen.
De vet att stämpeln med antisemitism är den kvarvarande friktionen gentemot borgerligheten (som sedan länge slutat bry sig om vad SD kastar mot muslimer).
De vet att Israels ord väger tungt för den där sista normaliseringen.
”Den attackpunkten kommer inte längre finnas kvar i vänsterns arsenal”, säger Charlie Weimers till Svenska Dagbladet, och fortsätter:
”Det innebär att Israel officiellt konstaterar att SD är ett parti som faktiskt har gjort upp med sin historia från det tidiga 90-talet då partiet hade problem med extremister.”
Har han rätt?
Nej.
Israel är, under ledning av Benjamin Netanyahus koalition med högerextremister, inte en pålitlig mätare för vad som är och inte är antisemitism, tvärtom har begreppet grovt missbrukats sedan 7 oktober 2023 för att misskreditera all kritik mot kriget.
SD kastar sig över denna brutna bojkott med omedelbar historierevisionism.
Netanyahus agenda är inte primärt att motverka antisemitism i Europa, utan säkra lojalt och tacksamt stöd för sin politik mot Gaza, Libanon – och nu Västbanken.
SD kastar sig över denna brutna bojkott med omedelbar historierevisionism. Tidiga 90-talet, säger Weimers, sedan försvann extremisterna.
Det är naturligtvis falskt.
Det vet alla som inte legat i koma senaste 30 åren.
Men för att påminna, tio punkter, kronologiskt presenterade:
• 2014 säger Björn Söder, då partisekreterare, till Dagens Nyheter att judar kan leva i Sverige, men att de aldrig kan bli upptagna i Sveriges gemenskap, förutsatt att de vägrar lämna sin ”judiska identitet”. Han fick partiets förtroende att bli andre vice talman.
• 2016 avslöjas en film – från 2012 – där Oscar Sjöstedt berättar om hur hans tyska kollegor på ett isländskt slakteri brukade heila, sparka på fårkadaver och kalla dem judar. En rolig anekdot i sällskap av andra sverigedemokratiska politiker (däribland Mattias Karlsson, nu anförtrodd att driva partiets tankesmedja Oikos). Die Juden! Skratt. Sjöstedt var då ekonomiskpolitisk talesperson för sitt parti. Det är han fortfarande.
• 2016 motionerar riksdagsledamoten Anna Hagwall om att avveckla presstödet för att minska Bonniers dominans som medieföretag – trots att Bonniers tidningar då inte tilldelades en enda krona. Hagwall föreställde sig, i skarp kontrast till verklighetens omständigheter, att ”de flesta små tidningar kontrolleras direkt eller indirekt av Bonnier”, och att politikernas uppgift därför är att garantera att "ingen familj, etnisk grupp eller företag” ska kunna ha en sådan framträdande roll. Bakom orden fanns givetvis antisemitism, knappt ens dold, en lögn som vandrat genom historien, med övertygelsen att judiska intressen bildar en ekonomisk, politisk och medial maktsfär som förskjuter samhällsdebatten. Hagwall fick lämna först efter att motionen orsakat negativ publicitet.
• 2016 berättar Expo att Sverigedemokraternas partiledning fördömer antisemitism men samtidigt ser mellan fingrarna när sådan uttrycks, både av toppskiktet och av folkvalda och tjänstemän ute i landet. Sverigedemokrater som delar vit makt-alstret ”Död åt ZOG!”, som hävdar att judar har den ”osynliga makten”, som förnekar Förintelsen, som lovar att bekämpa ”krokiga judegubbar”, som kallar en kriminologiprofessor för ”judesvinet”, som delar videosnuttar där det hetsas om ”sionistiska rasister”. Med mera. Judehatare som fått vara kvar.
• 2017 avslöjar Dagens ETC att 14 stycken av Sverigedemokraternas politiker har kopplingar till nazistiska Nordfront (propagandacentral för Nordiska motståndsrörelsen). Ingen miljöpartist. Ingen socialdemokrat. Ingen centerpartist. En kristdemokrat. En vänsterpartist. Två moderater. 14 sverigedemokrater.
• 2018 kommer fler avslöjanden om politiker som applåderar Hitler, hånar Anne Frank (”coolest jew in the shower room”) och skriver om den ”judiska plågan”.
• 2019 säger Björn Söder att det är finansmannen George Soros som ”drar i trådarna” i europeisk politik. En antisemitisk föreställning som är exakt den som Viktor Orbáns ungerska regering använder sig av.
• 2021 varnar Mattias Karlsson i SVT-programmet Min sanning för att ”kulturmarxism” fräter på Sverige. Ett begrepp som senaste decennierna omfamnats av den europeiska och amerikanska ytterhögern, som en uppdaterad variant på nazisternas kulturboljesvism, alltså med ett tungt antisemitiskt arv.
• 2022 lägger Rebecka Fallenkvist, då programledare för SD:s mediesatsning Riks och nyinvald i region Stockholm, upp en bild på Instagram där hon håller i Anne Franks dagbok. Med texten: ”50 sidor in och hittills har Anne Frank endast slagit mig som sedeslös. Kåtheten själv.” Idag jobbar hon centralt inom SD-apparaten.
• 2023 vill Dagens ETC veta varför Henrik Corneliussen – förtroendevald för SD:s räkning i Svedala kommunfullmäktige sedan 2014, där sitter han även i valberedningen och valnämnden – beställt material från nazistiska Midgård. ”Enligt min definition så är det fullständigt normalt och har varit normalt i många länder i många år.” Så svarar han på den direkta frågan om han identifierar sig som nationalsocialist.
Kort sagt, SD har problem.
Nu liksom tidigare.
Israels granskning måste ha missat att SD:s tunga garde så sent som i höstas attackerade Svenska kommittén mot antisemitism, SKMA – samtidigt som moderata ministrar befann sig i Polen, på en av de hågkomstresor som organisationen ordnar för svenska skolbarn som därmed konfronteras med Förintelsens brott.
Netanyahu är visst okej med att hans nya vänner vill avfinansiera en organisation som fungerar som en kanariefågel mot den sortens antisemitism som hans nya vänner själva verkar ha så förtvivlat svårt att distansera sig från.
Det betyder inte att svensk vänster ska acceptera det som en sanning.
Eller sluta påminna Tidö om det gravt olämpliga i den rivna brandväggen.
