– Ni är en spjutspets för att ta vårt land tillbaka, säger Kent Ekeroth, och adderar för säkerhets skull:
– Vi ska visa dem, nu är det dags. Nu smäller det!
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Låt oss återkomma till hans tal, till vad som egentligen hände den där hösten. För nu kan vi konstatera att Kent Ekeroth älskar militära metaforer som tangerar uppvigling, och att han personligen kopplar av med att svinga järnrör och dela ut örfilar på krogen.
Men kanske är han ändå en lugnande kraft, en fredsapostel vars blotta existens – och tidigare parlamentariska position – förhindrat högerextrema våldshandlingar?
Ursäkta?
Ja, det låter långsökt, men är i enlighet med tesen i en ny norsk avhandling, författad av Jacob Ravndal, forskare vid Senter for ekstremismeforskning, knutet till universitetet i Olso.
”Land där högerpopulistiska eller radikala partier över längre tid haft ett stöd på över tio procent har som regel inte upplevt en hög grad av högerextremt våld”, säger Jacob Ravndal till Dagsavisen.
Han menar att det finns ett antal faktorer som kan stimulera den sortens våld: stor invandring, litet stöd för ”invandringskritiska” partier och få kanaler för invandringskritik.
Gissa vilket land som lyfts fram som illavarslande exempel?
Sverige har ett akut problem med just högerextremt våld. Jacob Ravndal har sammanställt incidenter i 18 västeuropeiska länder 1990–2015. Totalt handlar det om 578 stycken, med totalt 303 dödsoffer, varav 20 i Sverige. Inget annat land har fler fall av högerextremt våld än Sverige, räknat per miljon invånare: 1,9. Vanligast är att detta våld drabbar invandrare, vänsteraktivister och homosexuella. Sverige hade under perioden 89 incidenter, fler än Norge och Danmark och Finland tillsammans.
Frågan är varför.
Delvis på grund av en ”snävare invandringsdebatt”, säger Jacob Ravndal. Åsiktskorridoren, alltså. Den som ständigt återkommer som triggerbegrepp när alla ändå överallt lyckas debattera just invandring.
Det här kallas tryckkokarteorin. Om inte en åsikt – med tillhörande aggression – kan pysa ut under ordnade rasistiska former, som att rösta på Sverigedemokraterna eller skriva insändare om islamisering, kommer det i stället att ske plötsliga, våldsamma utstötningar.
Känner du dig bekväm med den förklaringen?
Det finns åtskilliga skäl att vara skeptisk här. Bara en sådan sak som den våg av högerextremt våld som har drabbat Sverige senaste åren, efter att Sverigedemokraterna fått sitt bästa valresultat någonsin och dessutom lockat med sig flera andra partier bort från den ”snävare invandringsdebatt” (som jag nog vill envisas med att kalla humanism).
En annan detalj är hur Jacob Ravndal liksom hastar förbi Utøya och den högerextreme terroristen Anders Behring Breivik. Det är väl dokumenterat hur han radikaliserats genom islamofoba nätverk, hur hans föreställningsvärld kantrade mot att han själv utgjorde en sista utpost – spjutspets – i den yttersta tiden. Anders Behring Breiviks eget manifest lämnar inga tvivel om hans ideologiska drivkrafter.
Trots denna uppenbara relevans vill Jacob Ravndal helst betrakta Anders Behring Breivik som en fluktuation i statistiken, en anomali. Dessutom hävdar han i intervjun med Dagsavisen att islamhatande sajter inte var avgörande för radikaliseringsprocessen, utan att han snarare mördade 77 människor efter att ha nonchalerats av dessa. Det är ett mycket vågat påstående.
Jacob Ravndal drar också mer generella slutsatser kring detta med rasistisk retorik och våldsnivå. Han anser att det finns ”svag koppling” mellan åsikter och extrema handlingar. Men det är helt enkelt inte sant.
Givetvis slukar några direkt vad Jacob Ravndal har att säga. Per Gudmundson skriver i Svenska Dagbladet (17/10) att ”de norska resultaten ger stöd till den så kallade tryckkokarteorin”.
Teorin är tacksam för att den är så elastisk, alltid redo att anpassas till syftet för dagen.
Vi har ingen debatt om invandring!
Det har vi visst, har du sett ”Agenda” på sistone?
Det räcker inte, det finns en åsiktskorridor.
Politikerna förstår inte hur invandring förstör Sverige!
Sverigedemokraterna sitter i riksdagen.
Det räcker inte, de får inte vara med på riktigt.
Vi tar emot för många invandrare!
Antalet har via politiska beslut begränsats kraftigt.
Det räcker inte, kollapsen är nära.
Krävs det att Jimmie Åkesson ska bli statsminister och hermetiskt sluta landet och förvandla våra medier till SD-Kuriren för att våldet slutligen ska bedarra?
Det finns ingen bortre gräns.
Per Gudmundson är annars en skribent som är mycket medveten om sambandet mellan tankeströmning och terror – när det handlar om islamism, om hur nya rekryter rör sig genom en stegvis radikalisering.
Denna mekanism gäller även för högerextrem terror.
Tror någon på allvar att Nordiska motståndsrörelsen skulle kunna mobilisera som de gjort de senaste åren om det inte vore för hur Sverigedemokraterna förskjutit både debatten och vad som betraktas som en högerextrem hållning?
Eller att Sverigedemokraterna alls bidragit till att dämpa förekomsten av våld?
2015. Kent Ekeroth håller inte sitt tal i ett vakuum. Hans partivänner väljer ett liknande tonläge.
”Släpp ut pyromanerna!” Den kommentaren om ett planerat flyktingboende vägrar Sverigedemokraterna i Mullsjö plocka bort från sin Facebook. ”SD går till handling och vägrar låta Sverige dö ut i en stilla suck”, twittrar en SD-ledamot i Borås. Alla vet de att partiet meddelat att nu gäller utomparlamentariska metoder. Kartor läggs ut som visar var det kan bli aktuellt med nästa flyktingboende.
– För Sverige så innebär detta vår undergång, säger Kent Ekeroth.
Den hösten upplever Sverige den mest intensiva attackvågen mot flyktingboenden någonsin. Fler dåd än under de fyra föregående åren sammanslagna.
Det finns verkligen en tryckkokare.
Det är Sverigedemokraterna.