”Han menade att Socialdemokraterna hade infiltrerat systemet och att de var motkraften som skulle göra likadant”, säger Lisa Kiderud till TV4:s Kalla fakta.
Någon utbetalning blev det aldrig.
Karlsson hävdar att man insåg att det skulle strida mot Facebooks regler och eventuellt även mot lagstiftning. För övrigt är stiftelsen inte alls kopplad till SD utan ”partipolitiskt oberoende”, den bara råkar drivas av SD-politiker, bara råkar dela boxadress med SD:s helägda aktiebolag Framtid och samtid AB, bara råkar få fem miljoner kronor i anonyma bidrag.
För att sammanfatta:
SD tänkte, via Mattias Karlsson, hosta upp en rejäl slant för att kunna bearbeta gruppens drygt 45 000 medlemmar.
Alltid dessa kreativa genvägar.
Alltid denna fallenhet att utföra mer eller mindre smarta, mer eller mindre transparenta påverkanskampanjer snarare än vanligt politisk arbete, snarare än demokratisk opinionsbildning.
Kommer övriga av Tidöavtalets partier att markera?
Givetvis inte.
Men för alla andra uppenbarar sig ett ytterst obehagligt mönster, deras upprepade modus operandi.
Precis som med trollfabriken, den verksamhet som Dagens ETC avslöjade strax före senaste valet, en granskning som alla medier borde ha kastat sig över, men även denna gång ålade sig de ansvariga undan. Påminnelse:
SD har i hemlighet byggt upp en trollarmé, vars näthatare – betalda och koordinerade av partiet – genom anonyma Facebooksidor pumpar ut förtäckt propaganda till hundratusentals följare. Med unika källor kunde vår reporter Eigil Söderin visa att Jimmie Åkesson och andra tunga SD-politiker ger order om att starta drev.
Gruppen kallas Battlefield. I ett svartmålat rum utan fönster odlas en giftig kultur, där antisemitiska utbrott tolereras, de kommer från seniora, samma personer som gärna eggar sina underlydande med att spela fascisthymner.
”Vi har lön från partiet för att kriga på nätet. Gruppens namn kommer från att vi tar kampen ute på slagfältet, i kommentarsfälten och i sociala medier”, berättade en källa.
”Vi har mängder av simkort för att registrera fejkade Facebook-användare. Jag har 15 konton med generiska namn som Erik Svensson. När vi själva skriver grova saker i de första fyra-fem kommentarerna sätter det tonen för resten av kommentarsflödet”, vittnade en annan källa.
”Han sa att vi skulle operera enligt det tyskarna kallade Auftragstaktik. Vi skulle ta självständiga beslut när det inte fanns tid att invänta en order”, berättade en tredje källa, då om partiets kommunikationschef Joakim Wallerstein.
Ingen av de inblandade ställde upp på intervju.
I en av flera uppföljande granskningar avslöjade Eigil Söderin hur sverigedemokrater kallar sig Operation Ringhals, klär ut sig och infiltrerar en klimatdemonstration, fotograferar unga engagerade flickor – för att sedan hänga ut dem på den högerextrema sajten Samnytt. Aktionen styrs med järnhand av Tobias Andersson, idag ordförande i riksdagens näringsutskott.
Han ställde inte upp på intervju.
Även detta symtomatiskt för SD, ett parti som föraktar journalister, speciellt så när de lyckas uppdaga den här sortens cyniska sabotage mot hederlig opinionsbildning, mot väljarnas rätt att förvänta sig att politiker beter sig som politiker, eller i alla fall inte iscensätter desinformativa skådespel för att åstadkomma polarisering och kaos, vilka man sedan vill exploatera för att bryta ner motstånd, kullkasta stabiliserande institutioner – och vinna makt.
Nu i dagarna rapporterade Dagens Nyheter att ”vindkraftsfientliga aktivister” gör vad de kan för att stoppa flera omfattande projekt, som skulle göra stor skillnad både för omställning och Sveriges eltrygghet.
Tidigare har Dagens ETC undersökt hur ledarskiktet i de tongivande föreningarna har ett starkt inslag inte bara av klimatförnekare och personer med ekonomiska intressen i kärnkraftsindustrin – utan även av profiler från SD, bland andra Kent Ekeroth.
Han ställde, naturligtvis, inte upp på intervju.
Regeringspartierna tror säkert fortfarande att de tämjer Jimmie Åkesson, självbedrägeriet tycks vara kompakt. Men samtidigt hugger hans parti mot demokratins mjukdelar, på alla sätt de kan, med alla medel de har till sitt förfogande.
”Det är svårt att i grunden förändra samhället enbart genom parlamentet”, sa Mattias Karlsson redan 2011 till min kollega Martin Aagård, då på Aftonbladet, och han utvecklade:
”Vår vision är att nå inflytande i alla samhällssektorer. Det är bara fantasin som sätter gränser.”
Fantasin, ja. Moralen, nej.
SD är beredda att göra vad som helst.