Gudrun Schyman är lite av ett fenomen i svensk politik. Förutom att vara en av Sveriges kanske skickligaste politiker är hon en av dem som lyckas samla stöd både hos dem som sympatiserar med henne och hennes politiska antagonister. Men det är inte en schymaneffekt vi ser i opinionssiffrorna nu, utan ett trötthet och en vrede över regeringens politik.
Bristen på intresse för jämställdhet bland högerpartierna kompenseras inte av goda feministiska röster som Birgitta Ohlsson. Hon är en del av regeringen, och därmed i högsta grad inblandad och medskyldig till regeringens beslut. Fakta talar sitt tydliga språk: de senaste åtta åren har jämställdheten i Sverige gått bakåt. Detta högst medvetet. Mycket kan man beskylla Anders Borg för men någon idiot är han inte. Han visste, liksom övriga regeringen, vad politiken med skattesänkningar åt högavlönade och nedskärningar i a-kassa och sjukförsäkring skulle få för konsekvenser för jämställdheten i Sverige.
Jämställdhet är inte extremism. Att på varje plan vilja ha ett jämställt samhälle är i grund och botten något som borde vara självklart för alla. Det är det dess värre inte. Det hat som kvinnor behöver utstå i samhället, manifesterat i sexualiserat våld, sexistisk reklam, diskriminering och hot, är en medveten mansrörelse som syftar till att trycka ner och behålla privilegier. Ojämställdhet beror inte på en slump.
Därför behövs politik för att ta bort ojämställdheten och för att skapa ett jämställt samhälle. I Örebro valde den förra högerkoalitionen som ett av sina allra första beslut att avskaffa den heltidssatsning som Socialdemokraterna genomförde mandatperioden 2002-2006. Hade inte det skett hade Örebro varit mer jämställt idag än vad som är fallet. Ofrivillig deltid är ett av de största skälen till ekonomisk ojämställdhet.
Det finns de som argumenterar för att en röst på Feministiskt initiativ är en spark i rumpan på Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, att de partierna är för dåliga på att driva jämställdhetsfrågor. Kanske är det så. Men då blir också en röst på Fi enbart det, chansen att partiet kommer in i riksdagen ens vid en oväntad framgång i Europaparlamentsvalet, är obefintlig. Med tanke på att Fi stjäl röster nästan uteslutande från den svenska vänstern försvagar det således chansen att byta regering.
Kommer högern tillbaka till makten i Örebro kommer heltidsarbetet troligtvis att avskaffas än en gång; Folkpartiets ledning har öppet hånat heltider som en prioriterad fråga. Och byts inte regeringen ut nu efter åtta år blir det fyra ytterligare år med nya skattesänkningar, Göran Hägglund, och Carl Bildt som på en rak fråga från en journalist härom veckan om Sverige behöver mer feminism eller ej, svarade ”jag vet inte, jag är upptagen med annat”.
En röst på Feministiskt initativ kan således bli Alliansens och högerns bästa vän. Värnar man jämställdhet i Örebro och i Sverige röstar man således för en ny regering, och sen driver på som tusan för att åstadkomma förändring, hellre än att passivt stötta fyra ytterligare högerår.
