Dimridåerna kring vad som var upphovet till konflikten i Syrien har börjat lätta. Trumps vapenförsäljning till Saudi innebar inte bara klirr i kassan, utan även löften om att radikal islamism skulle få en syndabock. Av den anledningen har marionett-staten Qatar kastats under bussen av Saudi. Saudi anklagar nu Qatar för samröre med islamister, samtidigt som de själva distanserar sig från ansvarsutkrävande.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Även om det inledningsvis fanns en syrisk demokratisk folkvilja, så stod islamister och politiska opportunister i startgroparna redo att gripa tag i den makt de misslyckades att göra till sin egen under inbördeskriget i Syrien under åren 1976–1982. Under dessa år ledde den wahabitiska organisationen Muslimska brödraskapet en revolt mot den syriska regeringen. Brödraskapet vägrade acceptera den sekulära utvecklingen i landet och en väpnad kamp sattes igång.
I stad efter stad användes självmordsbombare och bilbomber. Byar tillhörande syriska minoriteter attackerades oavbrutet. Finansiärerna bakom brödraskapet var Saudiarabien och Qatar. En konflikt från det förflutna som i stort sett är ett duplikat av nutidens motsättningar. Samma nationer står alltså bakom den wahabitiska revolten i dag.
Inbördeskriget under 1970- och 80-talet blev dessutom central trigger till utvecklingen av den ökända syriska säkerhetsapparaten. Den syriska Baathregimen grundade en omfattande säkerhets- och militärunderrättelseverksamhet som strömmade ut till alla fibrer i samhället. Varje statlig organisation och delar av det privata näringslivet fylldes med agenter. Wahabism skulle inte få fotfäste i Syrien igen.
Fenomenet kallas i engelska termer för ”Deep-state” och kan förklaras som en stat i staten där bland annat militär, rättsväsende, säkerhetstjänst och delar av civilsamhället är kontrollerade. Ironiskt nog ledde kontrollmanin till utbredd korruption. Underrättelsefolk var nämligen mutbara och giriga.
Anslutna till den syriska säkerhetsapparaten var särskilt framträdande vid städer som gränsade till grannländerna. Al-Bab i norr, Abu Hamam i öst och Daraa, samt Al-Tanf i väst har varit centrala hot-spots. Det är genom dessa städer vapen, pengar och radikaliserade rekryter har smugglats in.
Den syriska militären har gjort stora framsteg med att stoppa inströmningen från de nämnda gränsstäderna. USA tillsammans med västländer är dock fortfarande ute efter syriskt regimskifte. Vid varje försök till att säkra gränsstaden Al-Tanf från islamistiska falanger har de olagligt bombat syrisk militär. FN-stadgar bryts oupphörligen. Motivet är att om syrisk militär lyckas säkra Al-Tanf, så kommer de ha tillgång till en direkt förbindelse från Damaskus till Bagdad och vidare till Iran. En sådan utveckling skulle förändra spelreglerna till syriska regeringens fördel.
Det är obestridligt att USA tillsammans med allierade fortsätter att stödja den wahabitiska expansionen för att säkra egna ekonomiska intressen i Mellanöstern.
