Tidigare har man satsat på en utökad polisnärvaro i Tensta. I en intervju i DN kommenterade Tenstabon Dahir det med att säga att han inte längre känner sig trygg i Tensta. Hans fru har bevittnat ett inbrottsförsök från sitt titthål och hans dotter kom hem en dag och berättade om att hon hade sett en polis som med draget vapen jaga en 15-åring över skolgården. 

Han menar att man för längesedan borde ha satsat på tryggheten i Tensta. Hans dotter Amal kommenterar den utökade polisbevakningen genom att säga: 

”Jag förstår dem som upplever att det blivit farligare här, för det har det. Men jag är trygg här, ingen ifrågasätter min bakgrund eller att jag bär sjal. Och jag är långt ifrån säker på att det bara är bra att det blir fler poliser. Kan man inte göra något annat för alla pengarna det kostar” undrar hon.

Många Tenstabor berättar om hur området har förändrats, man har sett att banken, stadsdelsförvaltningens kontor och försäkringskassan har lämnat området. Enligt en rapport från Rädda barnen lever vart fjärde barn i Spånga-Tensta i fattigdom. I Rinkeby-Kista finns det 4 320 barn, 37 procent räknas som fattiga. 

Att förhindra fattigdomen och att jämna ut klasskillnaderna borde vara högsta prioritet i dessa områden. De åtgärder som sätts in för att förhindra fattigdomen är i sig brottsförebyggande. Några konkreta åtgärder vore att satsa mer på resurser till skolan och fritidsaktiviteter. Ungdomar behöver sysselsättning för att inte lockas in i kriminalitet. 

Själv är jag inte så säker på att man ur ett långsiktigt perspektiv lyckas att stävja brottsligheten i området genom kameraövervakning. På Stureplan och Medborgarplatsen finns det övervakningskameror och där förekommer många alkoholrelaterade brott, är det verkligen den organiserade brottsligheten som bekämpas med kameror på Rinkeby, Kista och Spångas torg? 

Risken med förslaget är att man ytterligare pekar ut befolkningen, får dem att känna sig dömda på förhand, och att deras integritet kränks. 

Det är ju trots allt deras boendeområde det handlar om, torg där man umgås, offentliga platser där de boende själva skulle kunna samverka och bygga upp en trygghet utan en vakande kamera. 

Polisen menar att brottsligheten är så pass omfattande i dessa områden att det krävs kameraövervakning. Frågan som borde ställas i stället är hur man kan stävja brottsligheten ur ett längre, mer hållbart perspektiv. Svaret på det måste vara en utökad välfärdspolitik.