Och på de politiker som låtit det ske och vägrat utgå från fakta när man lägger budgetar eller ”förhandlar om utsläpp” precis som om det fanns något klimat att förhandla med. Varje ”lyckad” förhandling med usla krav är ju ett misslyckande vi dyrt får betala senare.

Som nu.

Och då startar den stora greenwash-kampanjen.

Jo, jag skriver om koldioxidlagring. De ”negativa utsläpp” som vi enligt IPCC måste få till för att kunna klara Parisavtalet. Runt 800 gigaton – miljarder ton – av gjorda utsläpp ska lagras för att vi ska ha en chans.

Det motsvarar lite grovt alla mänskliga utsläpp de kommande 15 åren. Och med tanke på att inget gjorts (utsläppen ökar på jorden) så verkar ju detta projekt rätt tveksamt.

Men de kan ge utsläpparna argument för att få fortsätta 20 år till.

Och det är precis så koldioxidlagring används.

Som ett sätt att få fortsätta förstöra.

Globalt är det oljebolag som börjar investera i gigantiska dammsugare som ska suga upp koldioxid från luften direkt. Det här är ett enormt energislöseri eftersom andelen koldioxid i luften ”bara” är drygt 1 på 2 500. Man får ”dammsuga” väldigt mycket för att få koncentrerad koldioxid som sedan ska lagras.

Den här metoden kallas Dac (direct air capture).

En annan aktör är bioenergiföretagen och massaindustrin som istället försöker samla in koldioxid ”vid skorstenen”. Det är mer koncentrerat, cirka en del koldioxid på tio delar luft. Ju större fabrik med extra stora utsläpp, desto mer finns att fånga in. Det här gäller också fjärrvärme som bränner sopor (det vill säga plast). Det här kallas BCCS (Bio carbon capture and storage). Bara i Sverige finns stora mängder: 22 miljoner ton från massafabriker och 53 miljoner ton från bioenergin.

I princip kan den här tekniken användas överallt där utsläpp sker. Kolkraftverk, stålindustri med mera.

Men det finns en hake som gör den meningslös. Ingen kan lagra den koldioxid som fångas in.

Man kan tekniskt (det har skickats ner i norska havet) men ingen vet säkert om det stannar där. Och även om så vore så är projektet omöjligt stort.

För att på detta sätt lagra den mängd koldioxid som måste till för att klara Parisavtalet behöver mänskligheten bygga pipelines och fartyg och skapa lagringsplatser som är två till fyra gånger större än hela den fossila industrins samlade flöde av olja, gas och kol.

Det finns inte en chans att mänskligheten klarar det på tio år. Kapitalismen är oförmögen att både producera detta (vilket skapar stora utsläpp) och finansiera det.

Det blir greenwash. Fortsatta utsläpp, precis som det blev med Vattenfalls ”gröna kolkraftverk” i Tyskland för 15 år sedan.

Så vad gör vi då? Det finns faktiskt tre fungerande koldioxidlagringsmetoder som går att skala upp utan stora pengar i masspridning över hela världen. De är vårt hopp här och nu. Alla kommuner på jorden kan göra det, alla organisationer och alla individer.

• Plantera mer träd. Låt oss se enorma skogar i Europa igen. Problemet är att det tar lång tid (60-80 år) innan skogen blir effektiv som sänka och då måste vi innan dess minska uttagen vi gör idag. Det blir väldigt lite papper i framtiden, inte bara lite plast. Men mer skog är en viktig lösning.

• Förstärkt och ökad matjord. Det här är kanske den snabbaste och viktigaste förändringen. Jordbruket kan lagra enorma mängder koldioxid genom att matjorden får växa. Beräkningar pekar på 25 procent av alla våra redan gjorda utsläpp. Och tekniken är enkel. faktiskt är din lilla bokashihink en liten klimaträddare. Genom att fermentera grönt avfall stoppar vi utsläpp och skapar istället ett kollager i jorden som växterna fortsätter berika med ny koldioxid varje år. Växter drar ner kol i jorden om den inte plöjs eller förstörs med konstgödsel. Fermentera avfall kan varje bonde göra, tekniken är enkel och det krävs inga jätteinvesteringar för att klara det. Eftersom vi på ETC kan göra fermenterad näring vet jag att alla andra också kan. Som plus får vi mer och godare giftfri mat.

• Elda biomassa med pyrolys (inget syre i ugnen). Det ger biokol som restprodukt. Det här är en fantastisk möjlighet som är våldsamt missförstådd. Biokol fyller vi med näring och stoppar i jorden, då lagras koldioxid. Det är bra. Men kol är en produkt som kan användas till mycket mer. Den kan ersätta en mängd av de ingredienser som finns idag. Biokol kan halvera utsläpp från cement, den kan minska utsläppen för nya bilar, den kan rena vatten och den kan lagras i byggnader och ersätta material som annars kostar klimatutsläpp att producera. Det här är ett råmaterial med stora möjligheter.

Den lilla biokolugn som ETC har kan försörja tio hus med värme och lagra biokol för alla. Då eldar vi flis. Om de som eldar avfall idag istället gjorde det med pyrolys skulle de också få ett kol som kan lagras i till exempel asfalt eller infrastruktur. Däremot vill vi inte ha den i matjorden. Värtaverket i Stockholm, som idag greenwashar med en koldioxidlagring som inte kommer bli på riktigt, skulle istället kunna bli en riktig klimaträddare.

Så visst kan vi lagra utsläpp på 800 gigaton koldioxid. Men inte med stor­bolagens teknik. De här metoderna är lokala, förbättrar ekonomin direkt för de som gör det och flyttar makten från multinationella bolag till människorna.

Den verkliga klimaträddningen handlar om att flytta makten.

Och det är därför de 100 företagen hellre pratar om ett science fiction som aldrig blir av.

Vem vet, nästa löfte blir väl att skicka koldioxid till Mars?