Det var nyårsdag, den första dagen i den nya storkommunen. Snön föll tätt. På morgonen ringde det hemma hos kommunalrådet. En man från en utby efterlyste plogbilarna för allt skulle ju bli så bra nu med den nya storkommunen. Kommunstyrelsens ordförande beordrade ut plogbilar till utbyn, vilket väl inte var ett beslut i kommunallagens anda.
Den nya kommunblocksreformen, att man senast 1 januari 1974 skulle slå samman ett stort antal kommuner, föregicks av en politisk strid. Det var Socialdemokraterna och Vänsterpartiet Kommunisterna som ville ha en reform. De borgerliga var emot. I andra kammaren röstade samtliga S-ledamöter för en reform, samtliga M-ledamöter röstade nej.
Så blev det en storkommun och plogbilarna nådde fram till utbyn.
Vid den stora kommunreformen 1974 införlivades bland andra Stöde och Njurunda kommuner. Skönsmons municipalsamhälle inrättades i Sköns landskommun år 1883 och upplöstes vid utgången av 1947. Sättna var en egen kommun som 1952 slukades av Selånger. Och så vidare. Förändringen av samhällets organisation är en ständigt pågående process.
Civilminister Ardalan Shekarabi (S) har aviserat att det blir färre landsting och färre kommuner i det nya Sverige. Alliansregeringen mäktade inte hantera frågan. Inget hände. Shekarabi är inriktad på att åstadkomma snabba resultat. Precis som under slutet av sextiotalet kan man vänta politisk strid.
Tipset för dagen är att Norrland bildar en enda landstingsregion. Men vad händer då med kommunerna i landskapet? Jag tror att Medelpads tre kommuner inom en ganska snar framtid blir en. Ett sådant förslag kommer självfallet att orsaka protester. Medborgare i Vivsta säger att det är för långt till Sundsvall och invånare i Naggen beskriver en förändring som ett demokratiskt övergrepp. Med andra ord blir det samma argument som när exempelvis Stöde blev en del av Sundsvall. Då var livet liksom slut.
I dag bor 79 procent av Medelpads befolkning i Sundsvall. I realiteten fungerar Sundsvall och Timrå som en enhet. Många bor i den ena kommunen och jobbar i den andra. Ånge med 7,7 procent av landskapets befolkning har samma problem som många andra inlandskommuner, för få jobb och en åldrande befolkning. En sammanläggning med problemtyngda Bräcke framstår inte som en smart lösning.
Nu är det inte så att kommunsammanläggningar leder till att manna regnar från himlen och att det alltid finns en plogbil att skicka. Men förutsättningarna för en ljus framtid ökar när administrativa enheter kan läggas samman och stordriftens fördelar kan utnyttjas.
Men vad händer då med demokratin? Det är inte så enkelt som att stora geografiska avstånd leder till en urvattnad demokrati. Eller är det någon som förespråkar att Attmar ska bli en egen kommun för att man därigenom ska fördjupa demokratin? Eller att Skön ska återuppstå?
De progressiva krafterna måste verka för att det bildas en enda kommun i Medelpad. Ju mer förberedd man är då Ardalan Shekarabi agerar, desto bättre är chansen att lyckas. Med en ny organisation finns större möjligheter att få genomslag för politikens innehåll. Men räkna med motstånd, precis som då den senaste kommunreformen beslutades. Inte minst knätofshögern lär ladda för strid.
