Ledare: Sansa er – drevet mot Palm är överdrivet

Expressen skrev med blaffig rubrik i fredags att Rädda barnen har ”miljonregn” över sin nya föreslagna styrelseordförande Veronica Palm och att arvodet skulle ”chockhöjas”.

Det finns skäl att reda ut några frågetecken efter skandalrapporteringen.

Vi kan börja med de 46 800 kronorna i månaden, eller det totala arvode på 561 600 kronor per år. För det är faktiskt den summan och ingen annan vi pratar om här. En välbetald styrelseplats, javisst, men grund för chockrubriker? Mer tveksamt. Speciellt om man tar hänsyn att Veronica Palm fick 20 000 mer i månaden när hon satt i Riksdagen.

Självklart kan det vara problematiskt att före detta politiker går direkt från politiken till styrelseuppdrag och sedan tar ut stora löner för till synes lätta arbetsuppgifter. Men här krävs lite perspektiv.

Den före detta socialministern Göran Hägglund har kritiserats för att han tackade ja till en arvoderad styrelseplats hos vårdföretaget Aleris samtidigt som han behöll sin statsrådspension på 61 334 kronor i månaden. Och vad jag vet så sitter Göran Hägglund fortfarande kvar i den styrelsen. 46 800 kronor i månaden för en heltidstjänst i Rädda barnens styrelse kanske i så fall inte är så mycket att bråka om?

Enligt Niklas Svenssons artikel i Expressen ska Rädda barnens nuvarande styrelseordförande, Inger Ashing, ha rätt till 20 000 kronor i månaden som arvode, men det har hon tackat nej till. Men man kan väl anta att Rädda barnen har velat göra om styrelseordförandeposten till något mer betydande i organisationen eftersom att de var beredda att höja arvodet med mer än dubbelt så mycket pengar för att kunna ha någon anställd på heltid. Vilket egentligen borde ses som positivt, eftersom Rädda barnen som bekant jobbar med barns rättigheter

Niklas Svensson väljer också i artikeln att jämföra Palms tänkta arvode med arvoden i andra liknande organisationer, exempelvis Bris och SOS Barnbyar, där personerna i styrelsen, enligt artikeln, har valt att jobba helt ideellt. Veronica Palm själv har nu sagt att om hon får det här uppdraget så kommer hon att göra det helt ideellt på kvällar och helger istället för på heltid som först var tanken. Rädda barnen har också meddelat att de inte kommer att genomföra förändringarna i arvodena efter all kritik.

Jag vet inte, men jag har svårt att jubla. Barns rättigheter är något som behöver mer betald tid, mer uppmärksamhet och mer pengar. Att en ordförande för en så viktig organisation som Rädda barnen arvoderas är ingen skandal. Att så viktiga frågor som barns rättigheter förpassas till helger och kvällar och tvingas genomföras utan arvode är synd. 

Återigen: lite perspektiv, tack. Att Göran Hägglund lugnt kan sitta kvar på sin plats i ett vårdbolag och samtidigt ha kvar sin statsrådspension medan Veronica Palm efter ett blixtsnabbt drev väljer att avstå sitt relativt låga arvode visar på att kvinnor och män döms enligt olika måttstockar i vårt samhälle. Hur svårt ska det egentligen vara att granska politiker på samma villkor?