Ledare: Sänkta grundlöner är inte rätt väg för att få fler i jobb

Ta bara utspelen från C, L och KD den senaste tiden om sänkta grundlöner som exempel. Det är inte de överavlönades löner som ska sänkas, utan de lågavlönades. En mirakelkur för att få fler i jobb om man får tro påhejarna. Vilkas ärende går de egentligen? 

Som vanligt ställer man grupper i samhället mot varandra och argumenterar för att en försämring är för deras eget bästa. Den här gången är det nyanlända som annars inte skulle ha en chans att komma in på arbetsmarknaden, hävdar man. Tidigare var det kvinnor. Och så vidare.  

Jag tycker att det här är ett hån mot alla det berör. Människor med ”vanliga jobb”, som när det är dags för lönerörelse strider för några hundralappar mer i månaden och som får hålla i slantarna varje månad för att i bästa fall få ekonomin att gå runt, kan inte gå med på något sådant. Det skulle varken vara ekonomiskt eller socialt hållbart. 

Vikten av att människor kommer i jobb handlar ur samhällssynpunkt om att inte låta kompetens gå förlorad och om ökade skatteintäkter, bland annat. På individnivå är det frågan om att människor ska få möjlighet att vara en del av samhällslivet och om en rätt att leva ett värdigt och jämlikt liv. 

Mänskligt värde får inte hamna i skuggan av marknadsvärde. Att ha en skälig och tillräcklig inkomst spelar roll för såväl den personliga friheten som för möjligheten att utveckla en positiv självbild och identitet och det är något vi måste värna. 

Nej, att sänka grundlöner för att få folk i jobb tror jag inte ett dugg på. Det får nog mest bara andra negativa effekter. Men att det behöver skapas förutsättningar för att få fler i arbete håller jag med om. 

Låt oss börja i byggsektorn. Är det något Sverige behöver så är det fler bostäder. Därutöver kan investeringar i infrastruktur och välfärd komma väl till pass. 

Låt oss sedan komma ihåg att utbildning är den i särklass viktigaste faktorn för att komma in på arbetsmarknaden. Av dem som står utanför saknar en femtedel gymnasiebehörighet. Samtidigt har vi flera stora branscher som skriker efter arbetskraft men där kompetensen saknas. Att utbilda människor när och där det behövs känns logiskt.  

I förra veckan hörde jag att i snitt 80 procent av de som avslutar en yrkes- eller lärlingsutbildning via kommunala vuxenutbildningen här i Sundsvall går direkt till jobb. För de som avslutar en eftergymnasial utbildning vid YH Mitt är siffran 90 procent och det ser ungefär likadant ut i resten av landet. Visst är det häftigt?

Verkligheten är komplex och självklart är det ingen lätt uppgift vi står inför när hundratusentals nya svenskar ska komma in i samhället med allt vad det innebär. Det kommer att krävas idérikedom, handlingskraft, eftertänksamhet och inte minst samordning så att olika parter i samhället äntligen kan börja samarbeta med varandra. Lyckas vi med det, tror jag att vi går en ljus framtid till mötes.