• 30 procent av engelsmännen och nästan var femte finländare anser att kvinnor ofta överdriver eller ljuger om sexuella övergrepp eller våldtäkt. Snittet i hela EU är 22 procent.

• 1 av 10 européer anser att våldtäkt kan rättfärdigas om offret är: Berusad eller drogpåverkad (12 procent), går hem frivilligt med någon (11 procent) eller på grund av klädsel (10 procent).

• Ungefär 17 procent av européer anser att våld mot kvinnor ofta provoceras fram av offret själv.

• 16 procent av européer anser att det inte bör vara olagligt att tafsa på en kollega. I Finland hela 22 procent.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Sammanfattningsvis är det är ganska stora skillnader mellan länderna i undersökningen. Det kommer leda till att vissa svenskar påstår att det bara är ”de andra” länderna som har problem med synen på våld mot kvinnor och våldtäkt.

Men siffrorna i undersökningen visar också att Sverige inte på något sätt är fritt från oroande attityder om sexuella övergrepp och våldtäkt. Några axplock från dessa är:

• I Sverige är siffran för de som anser att kvinnor ofta ljuger/överdriver om våldtäkt 13 procent.

• Siffran för hur många svenskar som anser att våld mot kvinnor ofta provoceras fram av kvinnan själv är ungefär 1 av 10.

• Siffran för de som anser att det inte bör vara olagligt att tafsa på en kollega är i Sverige 17 procent.

Hur tacklar vi då dessa attityder? Blir ju nästa fråga. Med diskussion såklart. Med samtal. med debatt. Att tro att offren för våldtäkt ofta ljuger är till exempel kopplat till seglivade, patriarkala myter om hur ”riktiga” våldtäktsoffer bör bete sig. Och myter om hur ”riktiga” våldtäktsmän ser ut.

Man förändrar attityder genom att ständigt lyfta frågan om vad samtycke är – och vad det inte är. Genom att slå hål på föreställningar, myter, och fördomar om våldtäkt. Genom att belysa problematiken med binära könsroller, ”kvinnlig” och ”manlig” sexualitet och så vidare.

Att diskutera vår lagstiftning är också viktigt. Och behöver inte innebära att bara diskutera lagtekniska detaljer. Lagstiftningen är grunden i ett samhälle.

En sak jag dock skulle vilja att folk tänker på när de väljer att flytta fokus till vad lagen säger (eller inte säger) i debatter om samtycke, är att man då per automatik lägger sig på den absoluta bottennivån av debatten. Man lägger ribban väldigt lågt.

För lagstiftning handlar ju om just det: Var den absolut lägsta gränsen går för när sex räknas som våldtäkt. Inget annat.

Anledningen att det kan vara bra att tänka på är för att det ju inte är på den nivån vi ska röra oss när vi pratar om sex och samtycke. Människor går ju förhoppningsvis inte runt och tror att sex handlar om att hålla sig precis på gränsen för ”inte våldtäktsman, puh”.

I så fall behöver vi förändra det. Våra attityder kring sex speglar vår kultur. Och eftersom lagstiftning ju av naturliga skäl måste röra sig på den absolut lägsta nivån, så behöver vår övriga debatt röra sig på en annan. Låt oss lägga ribban så högt det går.