Ledare: Samhället är på glid

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Det är en fråga som genom historien har ställts, om och om igen. För sådant är samhället, sådan är mänskligheten, att den upprepar sina misslyckanden och att den tenderar att låta samma misstag ske om och om igen. 

Därför oroar det mig att bevittna den utveckling vi ser i dag. Populistiska krafter, högerextrema krafter, är på frammarsch i Sverige, i Europa, i världen. I Sverige har ett parti, vars existens grundar sig på att sparka nedåt mot samhällets utsatta, bitit sig fast på 15–20 procent i opinionen. I världen utanför når liknande krafter, liknande tankegångar, framgång. Och vi tittar på medan det sker. 

Men det är inte bara högerpopulistiska, och ofta även rasistiska, partier och ledare som är på frammarsch utan hela samhällsklimatet förflyttar sig sakta men säkert. Förslag och retorik som för några år sedan hade lett till ramaskri, eller åtminstone en huvudskakning, förs nu fram av etablerade och demokratiska partier. Inte allt för sällan kläds förslagen in i ett draperi av omtänksamhet, det är helt enkelt för unga muslimska tjejers eget bästa som ett parti i Norrköping lägger fram ett förslag som begränsar deras rätt att själva välja sin klädsel. Det är också för de boende i Vivallas eget bästa som deras kulturutövande bör styras politiskt så att det blir lite mera ”svenskt”, för det är ju faktiskt inte passande med ”afrikansk dans”, för vad bidrar den med till integrationen egentligen? Ja, det är Moderaterna jag pratar om. 

Den här utvecklingen smittar självklart av sig på många sätt. När vi människor uttrycker oss så sker det inte i ett vakuum utan det sker i ett sammanhang av något. Just nu är det sammanhanget tydligt präglat av en ökad acceptans gentemot generaliserande och ibland rent rasistiska uttryck. Och det är vi, vi som samhällsmedborgare, som accepterar detta. Det är vi som inte säger ifrån. 

För många av oss märks det inte så tydligt att det har blivit mer accepterat att sparka nedåt. Men för den 15-åriga pojke som för några dagar sedan blev uthängd i sociala medier och felaktigt utmålad som en person som ljuger om sin ålder så är denna utveckling kännbar verklighet. Det hat som vällde över honom ifrån flera håll hämtar även den sin kraft ifrån ett sammanhang. Ett sammanhang som vi alla har varit med om att forma. 

När samhället är på glid åt fel håll så är det vårt ansvar att vara med och forma ett annat samhälle. Det är vårt ansvar att forma ett samhälle som grundar sig i demokrati och dess ideal om alla människors lika värde. Det är inte något som sker vare sig över en natt eller av sig själv. Det kräver hårt och långsiktigt arbete. För tyvärr är det alltid lättare att rasera något än att bygga upp. 

Så till er som nu sitter hemma och oroas och förfasas över utvecklingen, till er som vill se en förändring och som tycker att ”politiker” inte gör rätt, vill jag ställa en fråga: 

Vad gjorde ni när samhället vände sig mot sina mest utsatta?