Samförstånd är nämligen att låta de som misslyckats genomföra det nödvändiga, de som vägrat agera, de som förstört och förvärrat kriser med enögd egoism, få fortsätta styra vad som är möjligt att göra.

Samförstånd betyder alltid att de som bromsar, de som letar smitvägar, vinner.

Det är bara när tillräckligt många vägrar vara ”förnuftiga och lugna” som verklig förändring sker.

Det bästa exemplet är kanske bankerna. Vid varje kris har deras makt ökat. Trots misslyckande efter misslyckande fortsätter politiken utgå ifrån bankers behov, inte utifrån alla de som är beroende av bankerna. Och bankernas skuldlista är stor.

Anledningen till att det inte byggs hyresrätter i Sverige beror på bankerna.

Anledningen till att miljöföretag inte utvecklas beror på bankerna.

Anledningen till att bostäder blivit extremt dyrare beror på bankerna.

Och att du förlorar pengar varje dag du har dem på en bank beror på… just det, bankerna.

Samförståndet trots att de misslyckats så grovt med själva grunduppgiften beror på att politiken inte utmanar den makten.

Vi kan fortsätta med bransch efter bransch i Sverige där de riktigt stora som ansvarar för förstörelse i ”samförstånd” får ta fram planer på hur det ska fortsätta. Skogsindustrin, transportföretagen, livsmedelsjättarna… Listan blir sorgligt lång, vi vet som måste göras men det försenas igen och igen.

Vill man ställa om en ekonomi eller rädda en planet så blir ordet samförstånd detsamma som ”inte nu” och lite händer. Det enda riktigt storskaligt goda jag själv kan komma på i klimatomställningen är när staten (via sina företag) tagit fram en utveckling. Tillsammans med SSAB kanske LKAB och Vattenfall kan få fram klimatrent stål, med hjälp av vätgas. Fantastiskt. Det är ett undantag men lärorikt. Vill man styra en utveckling måste man reglera och hota de stora och samtidigt befria de små.

Där finns motorn som tar oss ur en kris.

Låt mig ta ett exempel som jag kan väl inifrån. Solel. Alltså alla småskaligas rätt att göra egen el och därmed skapa ökad frihet, ökad egenmakt men också ökad hållbarhet för hela samhället.

Det finns inget ont med sådan solel, de enda som förlorar är en energibransch vars makt hotas och vars affärsplaner slås sönder. Se på Tyskland och Spanien.

Detta är väl känt. Men i Sverige har energiomställningen skett i ”samförstånd”. Just därför är Sverige idag det tredje sämsta landet på jorden bland de länder som mäts globalt av Internationella energirådet (IEA) när det gäller solel. VI har bara 0,6 procent av elen från solen. Näst sämst är Finland som har nästan ingen solel alls och allra sämst är Norge, världens rikaste land med världens rikaste befolkning.

Så varför har just dessa tre länder misslyckats så grovt? Jämfört med grannländer som Danmark? Jämfört med fattiga länder som Bulgarien? Jämfört med alla? Varför är vi sämst?

Smaka på ordet.

Samförstånd.

I Sverige har de stora energibolagen bestämt energipolitiken och framför allt styrt hur detta revolutionerande, att alla kan göra el med solens hjälp, har hanterats. Varje regel som tagits fram har nämligen haft samma mål. Bromsa utvecklingen.

Först försökte man vägra ta emot solel i näten, sedan vägrade man införa nettomätning (så folk kunde kvitta den el de skickar ut på nätet med den de tar hem senare) och tillslut infördes en lag om ”mikroproduktion” som innebar att Sverige fått små anläggningar på folks tak istället för stora. Orsaken är att man får straffavgift om man exporterar mer el än man använder på helåret. Dessutom mister man kanske skattestöd för exporterad el. Hela poängen med detta ovanligt korkade system är att minska storleken på anläggningarna.

Myndigheterna har ju inte hjälpt till. Ett tag skrämde Skatteverket folk med att de måste ”momsregistrera sig” för att skicka ut sin el. Det fick vi tillslut bort. Energimyndigheten har på sin kant försökt stoppa både elcertifikat till små anläggningar och precis lagt ett förslag att solel inte ska få ursprungsgarantier, som man måste ha för att den egna elen ska bevisas vara Bra miljöval. Och av det politiska stöd som getts (stöd för installation) har finansdepartementet sett till att väntetiden blivit upp till två år för den som fått det.

Hela systemet är en enda seg härva av samförstånd där myndigheter och stora energibolag håller samma tal på energikonferenserna, du hör orden men de betyder inget.

Om energiminister Anders Ygeman (S) ville, kunde han ta bort den där lagen som hindrar folk att göra mera nytta. Låt dem fylla taken. Lagen om att man ska vara nettokonsument (alltså inte exportera mer el än huset använder) är bara dum, den bromsar solel och stoppar energisparande.

Men det går inte att göra i ”samförstånd” för såväl fjärrvärmeindustrin som elbolagen får sämre affärer när folk gör egen el och börjar sätta upp ännu fler värmepumpar.

Han måste utmana.

Gäller det här alltid?

Javisst.

Ta elbilarna. Alla som äger en elbil har i praktiken ett batterilager man kan koppla till sitt hus och utjämna konsumtion och produktion över dygnet. Bra för alla. Bra med nödel i krislägen också.

Men Mercedes, Tesla, Volvo – ja, nästan alla bilproducenter – vägrar. De stoppar nyttan med elbilen för att man vill sälja separata batterilager till kunderna istället.

Går det att prata förstånd med dem?

Knappast. Det krävs en lag om att elbilar bara får säljas om kunden kan använda den både som bil och som batterilager. Vilken energimakt det skulle ge vanliga medborgare!

Samförstånd fungerar inte när makten utmanas.

Det blir som att försöka prata med ett virus.