Annie Hellquist: Sällan har jag läst ett så paradoxalt dokument

Vad är det för politik vi nu ska leva med de kommande åren? Att döma av januariöverenskommelsen så är det en politik som säger en sak men gör en annan. Överenskommelsen är så full av motsägelser att jag inte vet var jag ska börja. Den säger sig vilja åstadkomma vissa saker, men lägger fram en politik som leder till raka motsatsen. ­

Sällan har jag läst ett så paradoxalt dokument.

Överenskommelsen säger sig vilja minska diverse klyftor. Det låter ju sunt. Särskilt som enigheten och de samlade bevisen kring ojämlikhetens skadliga effekter på samhället blir allt större. Till och med världens miljardärer har ju börjat oroa sig. Varje år gör tankesmedjan The Conference Board en enkätundersökning kring vad över tusen företagsledare i 50 länder oroar sig för. I år har frågan om ojämlikhet seglat upp till en sjundeplats, från plats 18 året innan.

Det som oroar är dock inte främst ohälsan, kriminaliteten och den försvagade sammanhållningen som ojämlikhet för med sig. Det som oroar är den politiska rekylen, folkets motreaktion i form av att populistiska ledare, som kanske inte svurit trohet mot det marknadsliberala paradigmet, vinner mark.

Enligt den överenskommelse som nu ska vara vägledande vill man då bland annat minska klyftan mellan ”dem som får jobb och dem som står utanför”. Detta vill man göra med att trappa ned och fasa ut arbetslöshetsförsäkringen, alltså försämra de ekonomiska villkoren för ”dem som står utanför”.

Dokumentet klargör också avsikten att minska klyftorna mellan de ”som levt länge i Sverige och de som nyss kom hit”. Detta genom att införa jobb med lägre löner för nyanlända. Det vill säga försämra de ekonomiska villkoren för ”de som nyss kom hit”.

Som lök på laxen så lovar man också att kravet för kollektivavtal för nystartsjobb för nyanlända och långtidsarbetslösa ska tas bort. Omkring 90 procent av de som arbetar i Sverige omfattas av kollektivavtal. Att ta bort kravet på kollektivavtal för nystartsjobb ökar klyftan mellan nyanlända och övriga, samt mellan de som varit arbetslösa länge och de som har jobb. Detta då nyanlända och långtidsarbetslösa kommer att anställas till sämre villkor än majoriteten av svenska löntagare.

Man vill också minska klyftorna mellan olika bostadsområden. Detta genom att driva fram marknadshyror i nybyggnation, något som kommer leda till hyressegregation mellan ”bättre” och ”sämre” områden. Vidare ska en politik föras som ”ger mer likvärdiga förutsättningar för alla elever att klara skolan.” I nästa stycke slår man fast att skolor som vill ska få införa betyg från fyran.

Vad säger forskningen om effekten av tidiga betyg, nu igen? Jo, den säger att tidiga betyg får lågpresterande elever att prestera sämre, medan högpresterande inte påverkas nämnvärt. Se där! Ytterligare en klyfta som riskerar att växa med januariöverenskommelsen.

Och slutligen vill man – i samma stycke som man lanserar en rad skattesänkningar för höginkomsttagare – ”minska de ekonomiska klyftorna”. Detta avstår jag från att kommentera, ett barn kan räkna ut hur väl den ekvationen går ihop.

Löften och formuleringar om jämlikhet och minskade klyftor skapar inte jämlikhet och minskade klyftor. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att sossarna fick ­igenom de fina orden och Centerpartiet och Liberalerna fick bestämma resten. Kanske illustrerar det bättre än något annat en socialdemokrati som länge pratat om jämlikhet, men som i den faktiska politiken drivit allt längre åt höger.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.