Trots att NPM inte nämns i sammanhanget är Millennium det senaste exemplet på denna stela och förkvävande arbetsorganisation. Nyliberalismens marknadstänk ligger till grund för datorprogrammet som ursprungligen skapats som ett faktureringssystem för den amerikanska sjukvårdsmarknaden.  

Att Millennium egentligen är skapat för kommersiell verksamhet har inte hindrat regionpolitiker i Västra Götaland och Skåne att slösa miljarder på det. Samtidigt har de skurit ner på sjukvården och avskedat viktig personal med argumentet att de inte har råd.  

Här finns det för NPM typiska föraktet för de anställdas kunskaper och erfarenhet samt inställningen att allt i verksamheten, även det omätbara, ska kunna mätas.   

En viktig del av ideologin bakom NPM är att chefen har all kunskap och att chefer ska bestämma diktatoriskt och strunta i de anställdas synpunkter. Därför är det typiskt att sjukvårdspersonalen inte fått vara med och skapa det nya digitala systemet inom sjukvården, utan får det i knät först när det ska införas.  

Det nyliberala mantrat säger att offentlig verksamhet blir effektivare om den sköts som företag. Transparens saknas när viktiga beslut kallas affärshemligheter och de berörda inte får ta ställning och påverka. Det är inte bara de anställda som inte får veta något. Större delen av de valda regionpolitikerna har tvingats ta ställning till Millennium utan att få se stora delar som betraktas som affärshemligheter. Endast mindre grupper av politiker och tjänstemän får ta del av alla villkor vid upphandlingar.  

Att NPM gör verksamheten effektivare är en bluff. Exemplet Thomas Tydal visar hur effektivitet uppnås i verkligheten. Han är lokföraren som för 20 år sedan började bygga det system som SJ:s trafikledning förlitar sig på än idag. Han hade tänkt bli programmerare men ville också köra tåg och blev lokförare. På sin fritid kodade han ett program som var skräddarsytt efter SJ:s behov och efter personalens önskemål. Gratis och utan att SJ upphandlat eller bett om det så gjorde han vardagen enklare och smidigare för lokförare, tågvärdar och trafikledare. Att det är viktigt att ha bra kunskap om verksamheten och behoven visar exemplet Thomas Tydal, hans program skapades underifrån och med hänsyn till vad personalen ville.  

Därför blev det också ett exempel på verklig effektivitet.

När it-program fungerar bra beror det på att personalen som ska använda det kunnat påverka. När användare inte fått inflytande blir resultatet oanvändbart, vilket Millennium är ett tydligt exempel på.  

Brist på effektivitet är det däremot när alla Sveriges 21 regioner för höga kostnader ska upphandla färdiga datorsystem som personalen inte fått påverka. Att här inte finns ett samarbete som bygger på önskemål från dem som ska använda systemet är synnerligen ineffektivt.  

Anställda i Västra Götalandsregionen, från undersköterskor till överläkare, diskuterade Millenniumkraschen i ett kommentarsfält i Borås Tidning. Sådana kommentarsfält borde finnas på regionernas intranät, där personal kan beskriva behov och diskutera lösningar.  

Det borde inte vara svårt att bland sjukvårdens tusentals anställda hitta erfarna personer som har arbetskamraternas förtroende och är villiga att arbeta fram fungerande program tillsammans med programmerare. Varje region bör utse en grupp som sysslar med det.  

En statlig myndighet bör samordna och arbeta fram ett gemensamt datorprogram för all sjukvård i Sverige, som sedan kan vidareutvecklas efter behov av nya lösningar.  

Sedan är det bara för andra myndigheter att ta efter. Och inte bara myndigheter. Till sist vänder vi på allt så att också företagen börjar drivas som de effektiva myndigheterna med stort inflytande från de anställda.