”Mannen rycker och sliter i dörren men får inte upp den”, berättar Marcus Wallenberg senare för polisen.
Nu ska det här få sitt rättsliga efterspel. Den åtalade 23-åringen, som uttryckt avundsjuka mot förmögna svenskar, lär dömas för grov mordbrand. Häktningstiden har han mestadels tillbringat inom psykiatrins slutenvård.
Men nej, den dominerande affärstidningen Dagens Industri vill på opinionsbildande plats inte avskriva detta som ett enskilt fall. Det har skett tidigare att Sveriges rikaste drabbas av riktad brottslighet. Därför vill ledarsidan att regeringen vidtar politiska åtgärder.
Konkret handlar det om att säkra en skyddande bubbla runt individer som Marcus Wallenberg, som med sin framskjutna roll i svenskt näringsliv och med familjens kontroll över 30-talet storbolag och aktieportfölj på drygt 200 miljarder kronor (2022), förutsätts leva under ständigt hot.
Dagens Industri dinglar en välbekant morot. Gå näringslivets mäktigaste till mötes, annars kommer de att dra från Sverige, och då försvinner både jobb och skatter.
”Det som drabbade Marcus Wallenberg, ordförande i bland annat SEB, lär ha fått dem att fundera över sin egen säkerhet och om det över huvud taget går att skydda sig i ett så öppet land som Sverige.”
Där kom tidningens sensmoral.
Sverige är för öppet.
En veritabel godisbutik för kriminella gäng och ryska spioner.
Dagens Industri presenterar sitt case som att vem som helst kan göra detaljerad kartläggning av vem som helst genom att i princip söka lite på hitta.se och slå en signal till Skatteverket. Riktigt så enkelt är det inte, men Sverige har en relativt sett hög nivå av transparens, det är ett faktum.
Samtidigt anser nog de flesta att just offentlighetsprincipen är något värdefullt. Det bör alltså föreligga synnerliga skäl innan man börjar begränsa den. Men gör det verkligen det idag? Absolut, anser Dagens Industri:
”Öppenheten missbrukas idag systematiskt av kriminella, främmande makt och, som i fallet Wallenberg, förvirrade eller psykiskt sjuka personer.”
Detta påstående om systematik, och därmed systemfel, exemplifieras av ett rån som utfördes 2022 och ett rånförsök som hann avstyras 2021. Sedan är det slut. Sedan följer tidningens rekommendationer, som riktas direkt till Gunnar Strömmer (M), eftersom han ”visat välkommen handlingskraft på flera områden”.
Dagens Industri föreslår omedelbara åtgärder.
Gör det möjligt för sådana som Marcus Wallenberg att få skyddad identitet i förebyggande syfte.
Förstärk den personliga integriteten för sådana som Marcus Wallenberg genom att exempelvis försvåra tillgång till inkomst- och personuppgifter.
Dagens Industri kör med klassisk opportunism.
Affärsblaskan vill helt enkelt använda Wallenberg-familjens trauma som politiskt argument för att placera landets rikaste bakom en lagstadgad barriär av hyschhysch.
Ännu mer hyschhysch.
Den som granskar hur en skenande ojämlikhet påverkar Sverige, vet att det redan fattats politiska beslut som försvårar genomlysning. 2005 försvann arvsskatten, 2007 försvann förmögenhetsskatten. Det finns därmed färre metoder tillgängliga för den som vill kartlägga det ekonomiska toppskiktet.
Så om Gunnar Strömmer får för sig att hörsamma krav på reglering av både inkomst- och personuppgifter, om han köper det lösa argumentet att hotet mot miljardärerna är allestädes och systematiskt förekommande, då skulle det faktiskt bli sista spiken i kistan på journalisters möjlighet att exempelvis granska hur inkomstutvecklingen för de 1 000 svenskar som tjänar mest förhåller sig till resten av befolkningen, och hur denna obalans utvecklar sig över tid och i relation till politiska processer.
Dagens Industris journalister verkar gilla den idén skarpt.
Jag kan förstås inte tala för alla journalister, men möjligen för Dagens ETC:s, och den granskande yrkespersonens impuls borde här vara att det inte föreligger något hot som motiverar att det inom demokratin konstrueras privilegierade gated communities, utan transparens, där lagstiftarna tjänstgör som grindvakter.
