Några klassiska ögonöppnare som lever kvar i minnet finns där. ”Anti-Dühring” av Friedrich Engels, Simone de Beauvoirs  ”Det andra könet”, Germaine Greers ”Den kvinnliga eunucken”, Leo Trotskijs ”Litteratur och revolution”, svenska Werner Schmidts ”Då är jag inte marxist” (en bok om hur Marx teorier förstörts genom århundradet) och några till, men det mesta man läser är bekräftelse på det man kanske redan förstått, väldigt lite vänder på diskussionen.

För några år sedan kom ”Postkapitalismen” av Paul Mason och du som följt den här ledarsidan vet att jag försökt ta in kombinationen ny ekonomi och ny teknik in i svensk vardag och svensk politik.

Nu kommer en annan bok som varit fullständigt omvälvande för mig och jag är stolt över att ETC:s förlag Leopard kan ge ut den. Den heter ”Ny jord” och är skriven av George Monbiot.

I motsats till de mesta skrifterna om mat och klimat så utgår Monbiot från själva jorden, alltså den levande matjord som vi människor förstör med vårt sätt att leva och odla. Det här är en fantastisk resa in i sådant jag själv inte kan, att följa Monbiot in på åkrarna med mikroskopet i ena handen och spaden i den andra är en lärorik vandring i biologi, men aldrig tråkig. 

Man börjar fatta något vi förträngt. Det är hur vi hanterar själva jorden som avgör om vi kan överleva klimatkriserna och föda mänskligheten.

Det finns många som har skrivit om olika odlingsmetoder och alternativa sätt att få fram mat men tyvärr är de flesta partsinlagor utan verklig evidensbaserad forskning. Det här gör Monbiots undersökningar unika, han utgår ifrån matjorden och vad vi kan få ut av den på ett hållbart sätt och de flesta metoder vi använder faller då samman. Antingen klarar de inte den produktivitet vi behöver, för lite mat per hektar jord, eller också klara den inte den ekonomi vi lever i, det vill säga energikostnaden för maten blir så hög att metoden slås ut av livsmedelsindustrins ekonomiska makt.

För matjord och ekonomi hör självklart ihop i ett samhälle baserat på enskilt ägande.

Själva den undersökande metoden i boken är alltså unik, Monbiot klarar av att kritisera både det fossila storskaliga monojordbruket som utarmar jorden (och därmed skapar koldioxidutsläpp via jordförstörelse) men också många av de ekologiska och småskaliga alternativa metoderna. 

Visst kan vi ha gödselfri odling men om metoderna ska vara hållbara så jorden regenereras innebär det flera gånger så mycket yta för att försörja samma mängd människor. Det vore väl inget problem om vår planet var obrukad, men nu råder motsatsen, vi behöver minska odlingsytorna och förvilda mer av naturen. 

Speciellt behöver vi kraftigt minska den djurskötsel som skapar mycket av det naturliga gödsel jordbruket använder.

Det finns på varje område lösningar som delvis klarar av problemet. Fleråriga växter är en sådan sak, risplantor som ger skördar i flera år ger en helt annan ekonomi för bönderna (det är brist på arbetskraft i de flesta länder) men det utmanar såklart de multinationella bolagen vars hela affärsidé är att äga patent på växter som bönderna måste köpa ut nytt utsäde varje år. Och politiken är lierad med pengarna.

Samtidigt finns det en farlig logik i de försök som görs för att bryta fossilberoendet för samhällena. En enkel satsning på att göra bränsle av flottyrolja och andra liknade rester från våra kök, utvecklades till megastora plantager för palmolja. EU:s biogassatsning på avfall blev stora majsodlingar som ledde till storskalig jorderosion i England. Viljan att göra något vettigt av en restprodukt förvandlas till en marknad på jakt efter miljarder.

Till slut hamnar Monbiot i jordbruksfri matproduktion, alltså det som kallas precisionsfermentering och som förenklat handlar om att med koldioxid och el ta fram protein utan odling. Bakterierna är där lösningen för att ersätta den förstörande köttproduktionen.

Det här är en revolution som redan är på gång och som på tio år kan ta bort 80 procent av världens mjölkkor och det mesta av den förstörande kycklingindustrin. Det som krävs är egentligen mest mera ren el och den vet vi ju hur vi enkelt kan ta fram med solens hjälp.

Framtiden är inte en väg. Det är flera stora förändringar som går samman här.

Alternativa jordbruksmetoder kan ge oss frukt och grönt, nya fleråriga växter ger bröd och pasta, lokal ekonomi kan skapa ökad ekonomisk självständighet och proteinproduktion utan jordbruk kan bota den värsta sjukdomen, det vill säga köttindustrin. Det här är förändringar världen behöver. Det är samtidigt en revolution som bromsas då de stora pengarna förlorar på omställningen, precis som det är de som bromsar bytet från fossil energi till förnybar.

Men när vi nu har metoder för att rädda klimatet och samtidigt producera maten, så handlar resten mest om att ta fajten för en omställning.

Att rädda jorden är en politisk fråga, något alla kan vara en del av, inte bara experter.

”Ny jord” av Monbiot är boken jag själv väntat på och jag hoppas du också får nytta av den. Just nu pågår en kampanj från Dagens ETC där den som skänker 500 kronor till mer avslöjande journalistik, får boken hemskickad. Använd gärna det erbjudandet.