Så kan pensionsfonderna trygga allas framtid

Jag brukade fråga mina elever varför de borde intressera sig för pensionen. De svarade att det var för att de skulle försörjas när de var gamla. De tänkte inte på att pensionsfonderna är vår gemensamma förmögenhet, som kan användas till att bland annat bygga bort bostadsbristen. Detta användes ATP-systemet till under miljonprogrammet 1965–1975. ATP-fonderna användes också till att stärka infrastrukturen.

När Bo Könberg blev socialförsäkringsminister i regeringen Bildt efter valet 1991 tillsatte han genast en arbetsgrupp för att ändra pensionssystemet. Ganska snart besökte riksdagens pensionsgrupp den blodige chilenske diktatorn Pinochets socialminister och hämtade inspiration vilket denne senare skröt med.

2001 tilldelades folkpartisten Bo Könberg stora aktiepriset för sin insats som ordförande och drivande i den fempartigrupp som arbetade fram det nya pensionssystemet.

AP-fonderna, det system som ersatte ATP, är strängeligen förbjudna att satsa sina cirka 2 000 miljarder kronor på bostadsobligationer. De valsar istället runt på det internationella aktiekasinot och har inte tillåtelse att köpa upp så mycket aktier att de kan påverka verksamheten i bolagen.

Hur förödande det kan vara såg vi när Findus la ner sin verksamhet i Bjuv 2017. Här skulle Första AP-fonden, som hade aktier i ägarbolaget, kunnat rädda de 400 jobben. Det fanns förutsättningar att med ärtodling som bas starta ett matproducerande kretslopp.

Men AP-fonderna är bara inriktade på att få ut så hög vinst som möjligt på aktieinnehavet.

Det är lätt att gå vilse i dagens statliga pensionssystem. Det är krångligt och svåröverskådligt att förstå vad pengarna satsas på och vad pensionärerna får ut. Detta faktum används likt mycket annat i den nyliberala ekonomin till att genomföra dolda nedskärningar. Inkomst- och tilläggspensionen skärs årligen ner med 1,6 procentenheter i förhållande till inkomstutvecklingen i samhället.

Vilket liv framtida pensionärer får beror på hur samhället fungerar då. När nödvändiga investeringar i bostäder, infrastruktur, klimatomställning med mera inte görs, byggs en skuld till framtiden, den framtid då en ekonomisk kris kan ha fått större delen av våra pensionspengar att försvinna i en börskrasch. Donald Trump har med sina handelskrigsäventyr påmint oss om att en börskrasch inte behöver vara vare sig långt borta eller kortvarig.

Mina föräldrar agiterade för ATP och var stolta när det blev verklighet. Själva var de för gamla för att få nytta av denna pensionsform, men min syster och jag skulle inte behöva oroa oss, framhöll de. De skulle ha blivit förfärade om de sett vad som hände sedan.

Idag får jag betydligt mindre i pension än vad jag skulle fått om ATP-villkoren fortfarande gällt. Och jag är inte ensam. Antalet fattigpensionärer ökar. Men det är tydligen vårt eget fel.

Premiepensionens (PPM) syfte är att få folk att välja aktiefonder. I Dick Forslunds doktorsavhandling ”Hit med pengarna”, som handlar om införandet av PPM-systemet, citerade han Finansdepartementet: ”Det är viktigt att du förstår att det här är ditt eget ansvar. Du kan inte skylla på någon annan om du tycker att pengarna har placerats fel.”

Det är uppenbart att pensionssystemet måste ändras i grunden så att det blir lättbegripligt och att pensionerna går att leva på.

PPM-systemet bör avskaffas och pengarna föras över till de tre AP-fonder som regeringen nu föreslår att de övriga fonderna ska reduceras till.

Dessa fonder ska används så att de bygger ett fungerande samhälle som gör det lättare att leva. De bör satsas på obligationer för bostäder och infrastruktur i stället för på aktiekasinot.

Hur samhällets allmänna skyddsnät är konstruerat har betydelse för oss alla. Det måste finnas tillräckligt med bostäder med rimlig hyra och matkostnaderna måste vara låga.

Pensionärsorganisationernas samarbete med andra organisationer i kampen mot ökningen av högkostnadsskyddet kan i bästa fall vara en början på de allianser som behövs. Kampen för en ändring av pensionssystemet handlar inte bara om pensionärernas situation. Som jag sa till mina elever handlar den också om hur vi ska använda vår stora gemensamma förmögenhet.