BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

I min förra ledare här i Dagens ETC beskrev jag dessa personers ständiga försök att – mot allt vi vet om komponenterna bakom våldtäkt – utmåla en bild av en ”typisk” våldtäktsman. Och hur denna strategi enbart leder till att göra våldtäktsoffer mer utsatta.

Det är naturligtvis inte något som dessa personer bryr sig om. De bryr sig inte om ifall våldtäktsoffer blir mer utsatta eller om de genom att utmåla sexuella övergrepp som ett problem kopplat främst till ”de andra” aktivt skyddar förövare.

Metro skrev härom dagen om en anställd i Sverigedemokraternas riksdagskansli samt en hög position inom SD:s ungdomsförbund som startat en sajt där han hänger ut våldtäktsmän och deras etnicitet. Metro intervjuade även en tjej som hängts ut på hans sajt ihop med mannen som våldtog henne. Hon var vid tillfället 13 år.
Hennes bild som lades upp var tagen från Facebook och ”censurerad” genom en rektangel över ögonen som inte gjorde mycket för att dölja hennes identitet. Hon beskrev hur hon upplevde uthängningen:
– Jag kände mig utnyttjad. Han (sverigedemokraten bakom sajten) använde mig som offer för sina politiska åsikter. Han utnyttjade mig och andra för att komma framåt i sin karriär.

När Metro frågar Ungsvenskarnas ordförande om sajten svarar han:
– Det ligger i linje med vår politik så jag ser inga problem med det här initiativet.

Expressen avslöjande en intern mejlväxling inom Sverigedemokraternas toppskikt angående en kvinna som våldtagits och sedan använts av SD och främlingsfientliga sajter. Hon gick till slut ut och bad om att slippa bli utnyttjad politiskt. SD:s Mattias Karlsson uttryckte i mejlväxlingen frustration över att kvinnan jämförde sin vanmakt vid våldtäkten med att bli utnyttjad av främlingsfientliga politiker efteråt. Han kallade kvinnan ”indoktrinerad.”

Att höga politiker blir perplexa av att våldtäktsoffer kan känna starka känslor över hur politiker använder sig av deras kroppar är kanske inte så chockerande. Men talande.

Expressen avslöjade också en intern rapport hos Sverigedemokraterna om sextrakasserier inom de egna leden. Rapporten kom från partiets säkerhetsavdelning och riktade in sig på att förhindra negativ medierapportering när kvinnor anmäler Sverigedemokrater för sexövergrepp.
En ung kvinna fick rådet att absolut inte polisanmäla, trots att SD:s säkerhetsavdelning bedömde att de sms hon fått av en känd sverigedemokratisk kommunpolitiker var sexuella trakasserier. När en 19-årig kvinna anmälde en sverigedemokratisk tjänsteman för våldtäkt beskrevs hennes andra relationer med partikollegor som ”hennes omoraliska leverne”.

På Flashback och andra forum tar det inte lång tid att skönja ett mönster: Trådar om våldtäkt fylls med rasistiska kommentarer om förövarnas ”ursprung” och hur våldtäkt ingår i deras ”kultur” – tills de misstänkta gärningsmännen visar sig ha svensklingande namn och utseende. Då tystnar plötsligt alla diskussioner om förövarnas kultur.

Nej, att grundproblemet med våldtäkt finns i den egna kulturen är inget dessa personer vill diskutera. Eftersom det inte ingår i deras politiska agenda.

Att just våldtäkt och kvinnors kroppar används för att driva politiska agendor är ett fenomen alla som är engagerade i frågan stöter på.

Man kan man känna igen dem som utnyttjar våldtäktsoffer för sin egen agenda på olika sätt. Till exempel på deras chock över att våldtäktsoffer trots det övergrepp de utsatts för är fullt kapabla att se när de utnyttjas av människor vars enda intresse är vilken kontinent förövaren kan tänkas ha sina rötter i.

Eller på deras totala likgiltighet inför det självklara i att inhämta samtycke innan man hänger ut ett 13-årigt våldtäktsoffer på sin sajt.
Eller helt enkelt på deras oförmåga att förstå att övertygelsen om att man själv inte är en del av problemet, är det största problemet av alla.