Men det finns ett finansiellt problem som riskerar att bli politiskt.

De som äger världens fossilkraftverk och kärnkraftverk, kol- och urangruvor, olje- och gasreserver, oljeplattformar och raffinaderier kommer förlora hundratusentals miljarder kronor. Därför kan de finansiera enorma kampanjer för att förvirra om växthusgasernas klimatrisker och för att fördröja utvecklingen av energiförsörjningen.

Men om detta inte tillåts störa kan det gå chockerande snabbt för energibranschen.

Vind- och solel byggs snabbt. Eon visade med Arcona-projektet förra året att en havsbaserad vindkraftpark på 385 MW kan byggas på tre månader. Stora solelanläggningar byggs också på enstaka månader. 

Kapaciteten att tillverka vindelverk och solceller kan byggas ut snabbt. Tillverkarna av solceller har tidigare visat att man kan ungefär dubbla tillverkningstakten på ett år. Det är svårt att se anledning att det inte skulle gå att öka tillverkningen av sol- och vindelverk snabbare.

Ska man genomföra en total ersättning av fossila bränslen snabbt bör man öka kapaciteten att få fram metaller som gör elgeneratorer, elmotorer, batterier och elektroniken effektiva. Det är ingen brist på resurser, men det tar tid att få tillstånd att etablera gruvor. Men det finns många alternativa tekniker och material. Betalningskapaciteten kommer att vara god utan att lönsamheten hotas.

Metaller som tas i bruk kan återanvändas i flera generationer av batterier, sol- och vind-elverk. Det gör att metallresurserna inte är begränsande på samma sätt som när kol och uran bryts för att förbrukas.

Denna industriella utveckling skulle likna det som skett i samband med stora krig när man snabbt måste öka kapaciteten att producera flygplan, fartyg, stridsvagnar och kanoner. Men industriell mobilisering mot klimathot är betydligt lättare eftersom länder inte samtidigt krigar med varandra. Hela världens naturresurser och arbetskraft skulle kunna bidra och tillgången på billig energi skulle växa.

Viktigast är att det inte bara handlar om att producera el. Det gäller att använda det billiga överskott på el man får när det är gott om sol eller vind för att ladda batterier, pumpa vatten och producera bränslen av el. Ett elbränsle är vätgas som ersätter fossila bränslen i industriella processer eller pumpas ut i världens gasnät. Men det går också att kombinera vätgas med koldioxid och producera flytande bränslen som ersätter olja. Tack vare denna möjlighet kan elproduktionen ofta vara betydligt större än den direkta efterfrågan på el man kan nå med elnätet. 

Billig förnybar el gör det också mer lönsamt att skicka el över långa avstånd: Från områden med tillfälligt mycket vind eller sol till områden där det just då är brist. Men också från områden med mycket goda sol- och vindresurser till stora städer och energiintensiva industrier.

EU:s gemensamma forskningscentrum har visat att elkablar mellan Europa och USA kan vara lönsamma investeringar. I Kina planerar Geidco ett stamnät för att göra global elhandel möjlig.

Sol- och vinddelen ökar nu med ungefär 300 TWh per år. Om utbyggnadskapaciteten dubblas varje år så skulle hela världens energiförsörjning komma från sol, vind och de existerande förnybara energianläggningarna inom tio år.

Det behövs inga nya tekniska genombrott för elproduktionen. Det räcker med vad vi redan kan. Vi vet från Europa hur lagar och regler ska se ut för att garantera balans i elsystemet. Vi vet från Australien hur batterier kortsiktigt ger stabil frekvens och spänning i nätet billigare än reservkraftverk och tunga generatorer. 

Produktion av vätgas från el är beprövad teknik. De ekonomiska drivkrafterna för uppskalning är goda: De som investerar i sol- och vindel kommer att bygga ut bränsleproduktion för att elpriset inte skall falla för lågt. Att tillfälligt låta bli att producera bränslen är också en av de ekonomiskt effektiva möjligheterna att hantera balansansvaret när det är mörkt och vindstilla.

Tekniskt och ekonomiskt har det nya fördelar. Men motståndarna är redan rika och mäktiga. Företrädare för ägarna av gamla kraftverk kommer att hävda att de behöver stora generatorers ”svängmassa” för att hantera stabiliteten i nätet när kärnreaktorer snabbstoppar. Andra kommer säga att de inte förstår hur nya elbolag kan klara balansansvaret när det är kallt, mörkt och vindstilla. Några kommer att hävda att vindkraftverken stör dem värre än framtida klimatrisker och att solpaneler är fula.

Vi får lära oss bemöta dem med lite artig respektlöshet.

Förmodligen kommer de också att kunna glädjas åt utvecklingen när de väl kommit över chocken.