Effektivare transportsystem, mer energi-effektiva fordon, elektrifiering och biodriv-medel ser ut att behövas. Kanske kan två tredje-delar klaras med effektivisering och elektrifiering. Då behövs ändå cirka 30 TWh biodrivmedel per år. Det är svårt att klara detta utan förgasning av biomassa.
Många stora anläggningar behöver byggas med teknik som inte är färdigutvecklad. Sveriges ambitioner att ersätta olja är också EU:s. För detta har EU och svenska staten avsatt totalt flera miljarder i stöd. Men det krävs företag som klarar att driva detta industriella projekt.
För att klara det behöver man kompetenta medarbetare. Men man bör också organisera forskning i anslutning till bygget av stora anläggningar. Staten betalar det mesta av denna forskning, men för att få forskningen betald behövs företag som visar att de kan ta emot och använda resultaten.
Det behövs rimligt väl utvecklad teknik och underleverantörer som kan leverera anläggningar. Först en halvstor, där man visar att tekniken fungerar, och sedan en anläggning som kostar flera miljarder kronor och blir kommersiellt lönsam att bygga flera av. För att vara riktigt lönsamt behövs ett fjärrvärmenät som kan ta emot överskottsvärmen från anläggningen och ersätta värme från fossileldade verksamheter.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Men det är inte bara ett tekniskt projekt. När anläggningar skall byggas för att producera drivmedel på nya sätt, behövs också regelverk som gör att de kan säljas. I den politiska kampen måste man kunna mäta sig med världens stora oljebolag som hellre fortsätter som tidigare. Det finns också producenter av andra biodrivmedel som vill ha regler som gynnar dem på marknaden.
I Sverige betyder det att företaget som skall lyckas behöver medarbetare som kan förklara verksamheten och man behöver stöd från -energibranschens organisationer.
Tillverkar man drivmedel behöver man också ha bra kontakter med fordonsindustrin. När en ny typ av drivmedel kommer ut på marknaden behövs samtidigt fordon som kan använda det.
Skall man lyckas måste man också ha kontroll över distributionssystemen ända till slutkonsu-ment så att man inte förlorar pengar under perioder då lönsamheten hamnar i det ledet.
För ett decennium sedan var Göteborg Energi ett sådant företag. Man hade kompetenta medarbetare som gjort att företaget kunde servera göteborgarna energi till låga kostnader, med bra miljöprestanda, och samtidigt leverera vinst. Man hade också genom Rya kraftvärmeverk visat att man kunde genomföra ett stort projekt och försvara det politiskt.
Med detta goda rykte satt Göteborg Energis representanter som ordförande i elbranschens, och fjärrvärmens branschorganisationer och hade respekterade styrelseledamöter i bio-energins och gasens föreningar. Man hade goda kontakter med fordonsindustrin och en styrelse-ledamot som också ledde teknisk utveckling inom Volvo.
Man hade valt en teknik för förgasning som var rimligt väl utvecklad och man hade en utrustningsleverantör i staden. Göteborg skulle därmed kunna bli hemstad för ett företag som kunde leverera sådana anläggningar till andra, även om det var finskägt. Göteborg skulle kunna fortsätta vara en stad som producerade drivmedel även när de fossila raffinaderierna blivit obsoleta.
Göteborg Energi stod därmed i en klass för sig. Utvärderarna Energimyndigheten anlitade såg den imponerande helhetssyn som bolaget hade i sin strategi och myndigheten beslutande om de största bidrag som EU:s statsstödsregler tillät för den första anläggningen.
EU:s experter förstod också hur bolagets ledning hade ordnat en god strategi och beslöt om stöd enligt NER-300 programmet för den första, fullstora anläggningen.
Men så, för drygt sex år sedan, inledde Göteborgs kommun processen att avbryta projektet. Man bytte ledning och styrelse i Göteborg Energi. Många av företagets kompetenta medarbetare har sedan valt att gå till ledande befattningar i energibolag från Borlänge i norr till Mölndal i söder, de gick till forskning eller till andra företag. Göteborg Energi släppte sitt inflytande i branschorganisationerna, och sålde det bolag som skulle kunna sälja produkten till slutkunder.
Genom att man inte genomfört projektet som planerat har skattebetalarna i Göteborg och Sverige förlorat pengarna utan att få den industriella utveckling man betalat för.
Man kan hävda att oljepriset fallit. Men det har inte hindrat andra biodrivmedel från att ta marknadsandelar. Man kan hävda att riksdagen på ett destruktivt sätt ger utländsk biogas som producerats med drift-subventioner möjlighet att konkurrera ut svensk gas. Men det är inte ett beslut av illvilja, utan ett resultat av att de som fattade besluten inte fick underlag för att förstå konsekvenserna. Ett tydligt exempel på att man måste försvara stora investeringar.
Besluten – först att avbryta den industriella strategin genom att tacka nej till EU-pengar, och nu till och med att avbryta det man redan fått betalt för – var förutsägbara sedan många år. Det är en industriell tragedi. När man följt denna utveckling kan man inte säkert veta om det som varit dumt, är resultat av illvilja -eller bara brist på insikt bland stadens politiker och tjänstemän.
Låt oss hoppas att en ny generation medarbetare i Göteborg Energi får bättre möjligheter att ge Göteborgs industrier och hushåll moderna, effektiva, hållbara energilösningar.
