Förra gången väst skulle betvinga ryssarna, i gestalt av Sovjets skoningslösa ockupation av Afghanistan, försåg USA de tillskyndande mujahedinkrigarna med vapen. Den USA-stödda gerillan var en brokigt sammansatt motståndsarmé som bara var överens om en enda sak: att kasta ut sovjet-ockupanterna.
När Sovjet 1989 lämnat landet utbröt inbördeskrig mellan de olika USA-beväpnade grupperna, vilket resulterade i talibanernas maktövertagande i Afghanistan och ett nytt enormt lidande för folket, särskilt kvinnorna. USA hade, visade det sig, beväpnat de män som skulle komma att forma al-Qaida, som vände den potens vapnen givit dem mot USA och till slut skövlade tvillingtornen i New York.
På så sätt hade USA medskapat sina uppdykande och potenta fiender, rustade av dem själva: talibaner och al-Qaida, med tiden grogrund för all världens ”terrorister”, mot vilka väst kan bedriva evighetskrig, upprusta och utsätta sina egna befolkningar för hemligstämplade undantagslagar, som massövervakning och inhemsk, militariserad polis, som i Ferguson, USA, Istanbul, Aten, Malmö och så vidare.
Om man ställer sedvanliga analyser på huvudet kan man betrakta insikten att de som har makten alltid måste ha fiendebilder och hotande krig för att kunna behålla makten: finns inga fiendebilder och hotande krig så ser de till att skapa dem, med sina dominerande medier som drängar.
Det är inte ”folken” som skapar dödliga motsättningar i denna värld utan ”ledarna” som i propaganda utger sig för att vara till för att skydda folken eller lyda gud, men som alltid, alltid skapar de fiender de behöver för att fortsätta härska.
Hela världen tvingades ge upp inför den totalt skamlösa lögn som George W. Bushs USA-regim skapade: att Irak måste angripas för att skydda den amerikanska livsstilen, eftersom Irak hade massförstörelsevapen, vilket de inte hade. Det hjälpte inte att miljontals vanliga människor runtom i världen demonstrerade mot detta vansinneskrig. Lögnen hade uppbackning av dominerande medier, också svenska – det är så det går till. Den enda tidning jag läst som bett om ursäkt för sitt stöd för kriget mot Irak är den inflytelserika The Economist.
Men vad ska man göra med ett medieförlåt från en tidning som bidrog till att detta förödande krig blev möjligt? Vi har ännu inte lärt oss att utkräva ansvar av medierna – och svara med ”sanktioner” mot dem. Krigen mot Irak och Afghanistan, liksom USA:s ständiga stöd för Israels ockupation av Gaza och Västbanken och deras drönarmord i Jemen och Pakistan påstås vara till för att skydda USA och västlig demokrati. I själva verket är de vidsträckta fält för återväxt och odlande av hatfyllda ”terrorister”, som naturligtvis ser sig själva som frihetskämpar. Detta sätt att styra världen garanterar en ständig tillväxt av och tillgång till de fiender makten behöver för att skrämma och härska i sina ”egna” länder.
Jag tror förstås inte att det är någon konspiration, utan att maktsystemet, som bygger på våld och vapen, ohämmad kapitalism, gränser som allt oftare befästs med berlinska murar och vålds-monopol för politiker, som, det blir allt tydligare, inte är vuxna att axla det, skapar denna våldsspiral och den osäkerhet makten behöver för att legitimera makt.
USA är/var ett attraktivt land: den enastående energi man upplever på besök i New York, den lilla men uppfinningsrika amerikanska vänstern liksom hackerkontinenten, det fria skapandet, konstitutionen, yttrandefriheten, vetenskaparnas idérikedom och så vidare. Men det är tydligt att detta Eldorado upprätthålls dels genom förödelsen deras ledare ansett sig ha rätt att tillfoga länder som Vietnam, Irak, Jemen, Pakistan, Afghanistan och historiskt hela Sydamerika, Filippinerna, Italien och Iran, för att bara ta några exempel. Dels på en intern rasmaktordning, som egentligen utesluter afroamerikaner, latinos, fattiga och andra minoriteter från det en gång framgångsrika varumärket ”den amerikanska drömmen”. En och annan lyckas, Barack Obama till exempel, men det visar sig att sådan framgång inte förmår ändra de strukturella och ”nödvändiga” orättvisorna, som kapitalismens och vapnens hjärtland behöver för att härska.
På ett plan kan jag hålla med dem som ser USA som ett drömland för många. Men om jag höjer blicken eller öppnar ett fönster till andra tankerymder kan jag se att USA:s konstruktion förutsätter en suverän hänsynslöshet mot de andra – mot Icke-USA och en värld dränkt i vapen och våld, att priset för att upprätthålla ”the shining house on the hill”, Ronald Reagens beskrivning av USA, snodd från Jesus bergspredikan, det priset är allt annat än liberalt.
Det strålande huset på höjden kräver ett omgivande lågland av underkastelse och lidande, liksom en inhemsk orättfärdighet. USA är kapitalismens Sovjet.
Då fanns det ett imperium, som all världens utsugna satte sin tilltro till, men som svek totalt. Nu sätter världens kapitalismanhängare och liberaler sin tilltro till USA. Den svenska alliansen är stora fans, med Carl Bildt som frontman. Sverige utpekas allt oftare som en andlig delstat i USA, mer amerikansk än Nordamerika. Vi har avreglerat mer än USA, mest i världen och alliansen förväntar sig klappar på axeln från storebror. Alliansen har övergivit den sällsynta, skandinaviska idén om solidaritet till förmån för USA-inspirerad skoningslöshet mot vad de anser vara förlorare, ett ”utanförskap”, skapat av dem själva.
Utrikespolitiskt har Sverige, i gestalt av Carl Bildts egenmäktiga utrikespolitik förvandlats till en amerikansk satellitstat. Vi levererar underrättelsematerial till NSA och tonar ner övervakningen av folket i Sverige. Bildt går i spetsen för en upptrappning av krisen i Ukraina. Putin är en skurk, men alla som satt sig in i saken vet att det i Ryssland finns en fasa för europeiska invasioner (Napoleon, tjugo vita arméer, nazisterna). Med tanke på att högern i Europa accepterade USA:s krig mot Vietnam och Irak, nödvändiga sas det för att försvara USA, trots att de låg mycket långt borta borde de begripa Rysslands skräck för att få den i deras ögon europeiska krigsmaskinen inpå knutarna. Upptrappningen mot Ryssland i Europa tillhör ”konsten att skapa fiender”, som behövs för att försöka få folken att tänka på annat, upprusta och mannekänga som oundgängliga ledare.
När Fredrik Reinfeldt utbrister att vi ska öppna våra hjärtan för världens flyktingar lät det i mina öron storartat, som inskriften på frihetsgudinnan i New York: Sänd oss era fattiga och lidande …” Give me your tired, your poor/Your huddled masses yearning to breathe free.” Men det solkades av det efterföljande, valpolitiska budskapet, som sa att det därför inte finns utrymme för reformer.
Om alliansen inte sänkt skatterna och infört Rut och Rot hade vi haft den buffert som behövs för att öppna våra hjärtan utan krav på inrikes reformstopp. Och det är omöjligt att inte tänka på att USA nu borde montera ner Emma Lazarus poem vid porten till USA, nu när vindarna vänt och USA massdeporterar fattiga sydamerikaner tillbaka till eländet de flydde ifrån.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg, som du kan beställa i pappersformat här. Tidningen finns också i vår Androidapp och Ipad/Iphoneapp.
Vill du prenumerera för under 12 kronor numret? Skicka ett mejl till kundtjanst@etc.se.
