Nämligen att denna idé dödar missbrukare. Den lyckas heller inte minska tillgången på av eller användandet av narkotika.

Narkotikapolitiken är havererad. För den som tvivlar:

2013 registrerades 589 drogrelaterade dödsfall av Socialstyrelsen.

2014 registrerades 765.

Svenska politiker har sedan 1980-talet kunnat följa hur narkotikarelaterad dödlighet har ökat. Antalet som avlider på grund av överdoser har mer än fördubblats på tio år. Idag har Sverige en ”överdödlighet” jämfört med andra EU-länder. Det handlar om antal narkotikarelaterade dödsfall per miljoner invånare. Unionens genomsnitt är 16. Sverige? 70 dödsfall. Det är bara Estland som är värre (127).

Trots att alla fakta har funnits tillgängliga, trots alla bevis för att människor faktiskt dör, har svenska politiker vägrat uppdatera sin fullständigt låsta narkotikapolicy.

Konsekvensen är att vanliga missbrukare jagas av poliser som hellre skulle lägga energi på grossistledet. Perspektivet är repressivt snarare än rehabiliterande, moraliserande snarare än socialt och medicinskt.

Många tvingas därför kämpa för att ens få behandling – exempelvis mot opiatmissbruk – och kastas sedan ut ur dessa program vid återfall.

Många efterfrågar sprututbyte, som Folkhälsomyndigheten anser ska införas överallt och inte bara i sex kommuner, men möter politikers känsloargument. ”Vi ska hjälpa människor ur missbruket och inte förse dem med redskap som faktiskt leder till döden”, säger Marina Johansson (S), kommunalråd i Göteborg, om sprututbyte.

Så fortsätter det.

Sverige har sett till att det är straffbart, skamligt och farligt att vara narkoman. Konsekvensen: 765 döda på bara ett år, fyra gånger så hög dödlighet som EU.

Jag vägrar tro att en rödgrön regering ska acceptera den här negativa utvecklingen, att människoliv offras för en idé som inte fungerar.

Visst, Socialdemokraterna var drivande bakom att sätta målsättningen om ett narkotikafritt samhälle 1978 – den offentliga debatten var obehaglig, talade om ”social smitta” och om att missbrukare inte skulle vara ”fridlysta” – men nu är det 2015.

Dags att ändra sig.

Hitta mer effektiva metoder att minska narkotikans spridning.

Hjälpa dem som fastnat.

Det kommer signaler från regeringen som känns hoppfulla.

Jag intervjuade Morgan Johansson (S) under hans tid som folkhälsominister. ”Jag är stolt över vår narkotikapolitik”, sa han.

Men med Gabriel Wikström (S) finns en tendens till förändring. Socialstyrelsen har fått i uppdrag att kartlägga dödligheten, han förespråkar ”vård och behandling som är baserade på vetenskap”, han vill ta bort kommunernas rätt att lägga veto mot sprututbyte.

Problemet är att vi inte har tid att vänta hur länge som helst på att en nymornad självkritik ska bli till satsningar. 765 döda. Den rödgröna regeringen lägger om knappt en månad sin budget. Redan där kan politiken börja rädda liv. Varför inte avsätta ett rejält tilltaget statsbidrag till landsting och kommuner, öronmärkt för missbruksvård?

Gerhard Larsson, förra regeringens särskilda utredare i missbruksfrågan, gjorde beräkningar i början av 10-talet som visade att missbruk kostar samhället bortåt 150 miljarder kronor varje år (varav narkotika står för drygt 60 miljarder kronor). Samtidigt använder landsting och kommuner knappt 17 miljarder kronor till missbruksvård. Men inte fler än var femte missbrukare får vård, enligt Gerhard Larsson.

En narkotikapolitisk idé – eller mer generellt: beroendepolitisk – som vore human är att sträva efter att alla i denna grupp ska uppmuntras till och erbjudas vård. Säg att det då innebär att kostnaden för landsting och kommuner femfaldigas. Säg att de därmed når ytterligare 400 000 personer som har problem med narkotika, alkohol, läkemedel eller dopningsmedel. 80 miljarder kronor för att Sverige ska ha världens bästa missbruksvård.

Jag hör redan någon ropa: ”Omöjligt, det är ju dubbelt så mycket som försvarsbudgeten!” Ja, det är dubbelt så mycket. Men skillnaden är att för varje krona som läggs på missbruksvård får samhället tillbaka tre–åtta kronor i minskad samhällskostnad, enligt Gerhard Larsson.

Varje krona är en lysande investering. Den räddar framför allt liv. Den betalar sig dessutom själv och mer därtill.

I detta nummer av Dagens ETC hittar du nyhetsartiklar om hur illa läget är för missbrukare i Sverige. Och imorgon hittar du intervju med ansvarig minister.

Jag hoppas att Gabriel Wikström noga kommer att följa vad som nu händer i USA där heroin­missbruk senaste decenniet blivit dubbelt så vanligt i åldrarna 18–25 år.

Vita huset har tvingats ta fram en krisplan. Den har ett tydligt fokus: folkhälsa, att erbjuda vårdplatser och inte fängelseceller för missbrukare, samtidigt som polisiära krafter kan koncentrera sig på att söka efter storlangare och -smugglare.

En modern narkotikapolitik.

Sverige borde skaffa sig just en sådan.