Men vad göra när en anhörig blir sjuk? Du ställer upp. Utan reservation, utan begränsning. Speciellt när det inte finns något alternativ.

Häromveckan kom ny forskning från Lunds universitet som visar att var tredje person som vårdar en anhörig är utsatt för sådan belastning att det egna livet sjunker i kvalitet. Smärtor och nedstämdhet, psykologisk anspänning och stress. Bland annat.

Det behöver inte alls vara negativt att ta hand om en anhörig som behöver hjälp. Den som har stöd av samhällsapparaten – sjukvård, hemtjänst, äldreboende med flera – kan tvärtom tycka att erfarenheten kommer med något positivt. Men många befinner sig idag långt ifrån den trygga platsen.

1,3 miljoner svenskar vårdar en anhörig, enligt Socialstyrelsen (2012). Faktum är att vi svenskar, som ju brukar odla en bild av oss som familjedistanserade, oftare än exempelvis greker är vårdare av anhörig. Konsekvenserna kan bli dramatiska. Inte bara emotionellt, utan även ekonomiskt.

Kommunal har gjort en undersökning – Lapptäcke utan sömmar – där det framgår att alldeles för många tvingas in i en vårdande roll, med nedbrytande krav att övertala myndigheter och sedan koordinera deras insatser. Åtta av tio säger att de önskar sig en samhällelig organisation som faktiskt tar och inte delegerar ansvar, som inte bollar mellan landsting och kommun, som inte förutsätter att anhöriga ska kompensera för välfärdens tjälhål, men ser vad en gammal och/eller sjuk människa behöver, som ser även till familjens oro.

Kvinnor offrar mest. Dubbelt så många kvinnor som män har sjukskrivit sig på grund av anhörigvård. 90 000 kvinnor – att jämföra med 50 000 män – har slutat arbeta, eller gått ner i arbetstid, på grund av anhörigvård. Vanligaste fallet: en medelålders kvinna som vårdar en lågutbildad förälder.

Det handlar om ett problem som redan är gigantiskt och som kommer att förvärras med en allt äldre befolkning. Ett problem som skär genom klass och kön. Ett problem som blottar en tendens där omsorgsbördan successivt, och under både socialdemokratiska och borgerliga regeringar, överförts från det offentliga till anhöriga.

2001–2012 försvann 30 000 platser på landets äldreboenden. Det är var fjärde plats! Ideell anhörigvård kan samtidigt värderas till 80 miljarder kronor/år, enligt Sveriges pensionärsförbund.

Idag tvingas en mycket sjuk människa ofta bo kvar hemma. Och när hemtjänsten inte beviljas, eller beviljas men inte räcker till ... Anhöriga hjälper till dubbelt så många timmar som på 1980-talet. Plockar semesterdagar, tar av kompledighet, rusar mellan skyldigheter, jagar efter dåliga samveten, möter ångest hos en älskad familjemedlem, lägger pussel med för många bitar.

Det här gör människor illa.

Det här skadar Sverige.

Men – det här kan vi lösa.

Rödgröna regeringen kommer snart med sin budget. Den kan blunda för anhörigvården. Lex alliansregeringen. Ansvarig minister Maria Larsson (KD) sa sig förstå situationen: ”Det handlar om många fantastiska kärlekshandlingar som utförs varje dag.” Men gjorde sedan alls inte mycket för att vända utvecklingen. Eller så kan den rödgröna regeringen kraftfullt uppmuntra kommuner att ersätta nedlagda äldreboenden snarare än att prioritera vård i hemmet – ungefär en tredjedel så dyrt – även om det strider mot socialtjänstlagens bestämmelser. Inte bara genom att skuldbelägga kommuner. Utan genom att skapa förutsättningar att förändra.

30 000 platser har försvunnit, men kan ersättas med hjälp av statsbidrag. En plats på äldreboende kostar det offentliga 652 000 kronor/år – median för 2013 – enligt Sveriges kommuner och landsting (SKL). Det blir 19 560 miljoner kronor/år, knappt 20 miljarder.

Dyrt?

För att den som har en gammal förälder eller partner åtminstone inte ska behöva vara rädd vad gäller att inte räcka till som vårdare. För att den som behöver äldreboende inte ska tvingas stanna kvar hemma tills döden är helt nära. (2006 dog var femte person sju månader efter inflyttning till äldreboende. Idag dör lika stor andel efter en månad, visar en studie i Stockholm som Dagens Medicin berättar om.)

Nej, det är inte dyrt.

Sverige behöver 30 000 nya platser. Den mänskliga vinsten för den enskilda är omätbar. Den ekonomiska vinsten för samhället är bland annat att fler än 100 000 personer får möjlighet att fullt ut göra comeback på arbetsmarknaden.

Lägg dessutom till ytterligare ett öronmärkt bidrag – två miljarder kronor – till kommuner som har skyldighet att erbjuda stöd till den som hjälper en anhörig, men som långt ifrån alltid lyckas med det idag.

Det vore att väldigt konkret underlätta till­varon för väldigt, väldigt många människor.

Det vore att bygga välfärd.