Men Preem-ärendet har gjort tydligt att EU förbjudit svenska riksdagen, regeringen eller myndigheter att hindra koldioxidutsläpp från stora industrier.
Detta förbud tillkom i samband med att EU införde systemet med utsläppsrätter i EU. Stora utsläppare av koldioxid skulle slippa att betala koldioxidskatt. I stället skulle man få rätt att släppa ut en begränsad mängd koldioxid, och om man ville öka sina utsläpp måste man köpa utsläppsrätter av någon annan – så säger man, även om det inte är riktigt sant. I praktiken är systemet varken så enkelt eller så bra.
Europas elproducenter skördade sin största framgång i unionens historia genom att man de första åren fick alla utsläppsrätter man behövde gratis, och omedelbart kunde man höja elpriset som om man hade köpt dem. Elkonsumenterna betalade på några år i storleksordningen tusen miljarder kronor extra till elbolagen tack vara detta.
Om man i EU-kommissionen, parlamentet eller rådet hade förstått detta är oklart. Efteråt sa man att de stora elbolagen behövde pengar för att ställa om till förnybar elproduktion. Omställning blev det dock inte mycket av medan pengarna strömmade in.
Nu är problemet att industrin lyckades påverka beslutet så att man samtidigt ändrade ”Direktivet om samordnade åtgärder för att begränsa utsläpp från industrier”. Där skrevs det in ett förbud att begränsa koldioxidutsläpp från anläggningar som ingår i utsläppsrättshandeln.
Ingen tvekan råder om att svenska tjänstemän och politiker förstod detta. Man skrev in i miljöbalken att man varken fick ställa krav på koldioxidutsläpp eller på användningen av fossila bränslen.
Sveriges företrädare har alltså lämnat över kontrollen av stora delar av utsläppen av växthusgaser i Sverige till EU. Skönt för svenska politiker att slippa ansvaret och att stå till svars inför väljarna. Njutbart för industrin att oåterkalleligt komma undan hotet att några folkvalda riksdagsledamöter ska begränsa deras klimatpåverkan. Men samtidigt frustrerande för alla som hoppas att demokratiska beslut ska kunna rädda oss undan risken för snabba klimatförändringar.
Med hanteringen av Preems utbyggnad ser vi resultatet. Att ansökan kom till beror på att världens länder gjort framsteg när det gäller att reglera vad som eldas på fartyg till havs. Tidigare har den smutsiga restolja, det som blir över när man producerat bensin och andra mindre dåliga bränslen, sålts billigt till fartyg som ohejdat fått släppa ut svavel och annat över haven. När nu fartygen inte längre får elda avfallsoljan måste den förädlas eller bli dyrt avfall.
Preem såg en möjlighet att rena och förbättra avfallsoljan. Den processen kostar energi, och det är därför det blir större koldioxidutsläpp.
Nu har man fått tillståndet. Men ska man använda det?
Om utsläppen är gratis kan det vara lönsamt att bygga. Men utsläppsrätterna kostar nu 20–30 öre per kilogram koldioxid. Om man skulle betala det är det kanske mer lönsamt att exportera oljan till någon som redan har en gammal anläggning i USA.
Hade det kostat två till tre gånger mer så skulle man investerat mer, samlat upp koldioxiden och pumpat ner den i någon oljekälla i Nordsjön.
Men utsläppsrättshandeln fungerar tyvärr inte som i teorin. Bygger man en ny anläggning som denna, kanska man får mer utsläppsrätter gratis. I så fall tas de extra utsläppsrätterna ur en reserv som annars inte behöver bli några utsläpp. Därför är det inte riktigt sant att projektet inte ökar utsläppen i EU. Dessutom stämmer det då inte att utsläppsrättshandeln ger effektiva ekonomiska drivkrafter.
Preem kanske avstår från att bygga. Det skulle ge företaget möjlighet att lägga alla sina resurser på den utveckling man redan driver för att ersätta fossil råolja med biomassa och förnybar el för produktion av förnybara drivmedel.
Utveckling av allt billigare förnybar el och allt billigare batterier gör att efterfrågan på fossila drivmedel kommer att minska. Bara de effektivaste raffinaderierna kommer att överleva när efterfrågan krymper. En stor andel förnybar energi i drivmedlen, och små koldioxidutsläpp i produktionen, kommer att vara fördelar i den hårda konkurrensen om vilka raffinaderier som ska slås ut.
Men det är bara om man bygger som man kan få utsläppsrätter. Bygger man inte ut får man inte mer gratis utsläppsrätter. Bygger man ut så kan utsläppen i Europa öka, men man har i så fall inga ekonomiska skäl att undvika utsläppen. I så fall styr inte handeln med utsläppsrätter. Sverige är förbjudet att styra.
Tilldelningen av utsläppsrätter har varit för generös. Systemet behöver förbättras om EU ska förtjäna respekt. Låt oss hoppas att EU förbättras, och att Preem också tror det och därmed beslutar satsa pengarna mer långsiktigt och förnybart.
