Borgarna ville ha ett system där individerna skulle lära sig spara i aktier. Idén var ideologisk, istället för att pension var något vi gemensamt skapade via staten så skulle pension vara något du själv fixade genom att ”satsa rätt”. Placera smart, hoppa mellan fonderna, försök spöa ”index” och bli en lycklig pensionär.

Fast allt det där är ju ren lögn.

Ingen kan nämligen spara till sin pension.

Pension är inte heller ”uppskjuten lön” som LO brukar säga, och heller inte ut betalning från fonder. Pension får vi bara om dagens ungdomar har jobb och betalar skatt när du själv blir gammal.

Pension är alltid skatt på dagens produktion, inte något man sparat fram.

Tänk så här: Om du sparar tre procent av din lön i 33 år så har du sparat ihop en enda årslön. För att du ska få pension i 30 år krävs alltså något helt annat än idogt sparande.

Det krävs att Sveriges ekonomi växer. 

Alla ekonomer vet det här. Utan tillväxt blir det ingen pension. De olika pens ionssystemen på jorden är skapade för att löntagare ska avstå en del av lönen som istället ska investeras i forskning, utbildning, produktion, ny teknik, ny energi. När pensioner infördes på allvar trodde nämligen politiken att de riskerade skapa inflation och ”överkonsumtion”. Lata avslappnade löntagare med garanterad god folkpension skulle konsumera, inte spara, och ett samhälle behöver sparande för att få utveckling och investeringar. Hela fondsyste met var faktiskt ett sätt att få ett större offentligt investeringskapital, lönta garnas ”pensionssparande” blev motorn för bygget av det moderna Sverige både vad gäller bostäder, infrastruktur och forskning.

Det hade ju gått att finansiera med skatt och lån, men nu valde man pensions avgift istället för skatt. Det låter bättre.

Därför var det så märkligt när Socialdemokraterna 1994 kastade all ideologi över bord och gjorde upp om det nya pensionssystemet (som började fungera från 2001). Nu var det inte längre gemensamma investeringar som skulle trygga framtiden utan det var ”placeringar” på marknaden. Det vill säga på börsen. Och det skulle dessutom ske individuellt. Trots att det är vårt gemen samma arbete som skapar tillväxten skulle individen få chans att spela fram en bättre utveckling bara för sig själv inom systemet. Därav alla dess fonder. 

Ja, det här gäller även de fackliga/arbetsgivarestyrda pensionerna, LO gick med på samma typ av fondsystem inom avtalspensionen (som ingår i kollektivavtalen), låt vara lite bättre kontrollerat. Jag tror man accepterade för att man hoppades att de fackliga fonderna skulle vinna valen till avtalspension, få den stora delen av kakan. Men nu blev det inte så, vi vet idag att de flesta som tvingas till detta sparande och väljande av fonder ger fullständigt blanka fan i det. De vägrar välja och det blir AP7 och AMF som får placera pengarna.

Det här betyder att vi har fått ett dyrt ”pensionsparande” som anpassats till en liten speltokig minoritet. Det hade varit billigare att ge dessa fribiljett till kasino istället för att bygga pensionssystemet på deras känsla av ”valfrihet”.

I själva verket handlar flytten av pensionskapitalet, från det offentliga till de privata bankernas fonder, om att flytta makten från demokratin till ett litet gäng bankmän. Vi betalar ”avgift”, det vill säga skatt, till dem helt i onödan för ett arbete som inte finns.

Det enda som gör att pensionsfonden ser bättre ut efter 20 år är om vi haft allmän tillväxt i samhället. Allt detta ”placerande” är bara ett slöseri.

Så hur skulle vi kunna göra? Det fanns före ATP en spännande debatt inom socialdemokratin där socialminister Gustav Möller slogs för ett annat system. Han föreslog en rejäl pension, lika för alla (idag skulle 20 000 kronor kunna vara nivån). Ja, för varför ska vi egentligen ha olika inkomster efter pension?

Idag, när hälften av alla kvinnor som går i pension blir fattigpensionärer, borde det nuvarande pensionssystemet vara dödsdömt av sig självt. Men borgarna håller emot, de vill ha kvar aktiespekulation som grund.

Socialdemokraterna kommer aldrig vinna den debatten om man inte tänker tvärtom och utgår från att alla har rätt till samma pension, värdig och trygg att leva ett gott liv på.

På sikt bör vi avveckla fondsystemet och införa en statligt garanterad hög pension. Den känns liten för Danderyds villaägare men jättestor för lågin komsttagare.

Det blir billigare och vi finansierar det rättvist med en progressiv skatt på löne inkomsterna.

Eller för den delen på robotarna nu när de ska ta jobben.