Jämställdheten har minskat i Sverige under de senaste åren. Det visar den senaste rapporten från World economic forum där Sverige halkar ner en placering till plats nummer fem. Och när samma rapport redovisar jämställdhet inom politiskt inflytande hamnar Sverige efter länder som Island (som för övrigt är bäst) och Rwanda.
VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL
Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning
Rapporten, som har släppts varje år sedan 2006, visade att det här är det första året som utvecklingen mot en mer jämställd värld har stannat upp. Det blir inte längre bättre, och det kommer att ta hundra år innan gapet mellan män och kvinnor har försvunnit. Medan vi i Sverige har tagit för givet att vi är bäst på jämställdhet, har vi alltså bara blivit sämre. Kanske för att vi har velat tro att det inte finns något mer att kämpa för, eller något bättre att arbeta mot. Men varje gång Sverige har applåderats för att vara jämställt lämnas en gnagande oro och ilska kvar: Är det så här jämställdhet ser ut? Med sexuella övergrepp, orättvisa löner och en sjukare kropp så kommer den här rapporten knappast som en överraskning för oss kvinnor. Den borde inte vara en överraskning för någon, egentligen.
Vi har länge haft siffror som varnat för den här utvecklingen, även i Stockholm. För tre år sedan släppte länsstyrelsen en rapport som visade att Stockholms kvinnor har sämre inkomster, högre deltidsarbetslöshet och mindre pension än männen. Män har däremot större makt och inflytande, mer pengar och är sällan hemma med barnen. Var de största skillnaderna finns? I Danderyd. Där hittas de största inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor. Det är även där männen är minst benägna att stanna hemma och ta hand om sjuka barn.
Det finns förstås olika sätt att mäta jämställdhet och inget av dessa är helt perfekt. Men att de mått som finns visar hur Sverige och många andra länder nu blir sämre är svårt att bortse ifrån. Uppenbart är att inget ekonomiskt välstånd, varken individens eller nationens, är en garanti för jämställdhet. Snarare krävs det en politik som ser till att alla barn får samma chanser i livet, utan att låta kön vara avgörande. Samma möjlighet till trygghet, utbildning, arbete och god hälsa. Det positiva är att just den politiken kan vi tillsammans driva och rösta fram så länge vi är en demokrati. För nu vet vi att varken kapital eller kapitalism kommer att hjälpa oss vidare. Det visar inte minst Danderyd, en rik kommun som är fattig på jämställdhet.
