Det finns mycket att välja på.
Kanske ska man gratulera dig som medborgare att ditt statliga bolag Postnord nu äntligen ger vinst? Eller? 386 miljoner berättar bolaget att man har som överskott senaste kvartalet och det är paketen som ger vinst. 49 miljoner paket på några månader och det väger upp alla brev som inte längre skickas.
Möjligen ska vi istället sucka, för Postnord har förvandlats till ett bolag som de andra, ökad vinst skapas genom uttröttad personal och sämre service och lösningen är nu att man även officiellt börjar sluta dela ut post varje dag. 38 000 kunder i Skåne ska få varannandagsutdelning ”på prov”. För de som följt Dagens ETC är ju detta gammal nyhet, posten delar inte ut tidningen i tid till läsare, en del får den i buntar om tre dagar och att det inte är tillåtet är ju inget man brytt sig om. Målet är att få gå ner till post var tredje dag, eller som koncernchefen säger ”vi har lämnat in en önskan om att få en viss lättnad i servicekraven”.
Ett av världens äldsta och fungerande nationella infrastrukturprojektet, den svenska posten, är därmed färdigförvandlat till en av flera paketutdelare för den heliga konkurrensens skull. Posten eller DHL eller UPS eller Schenker eller kanske Online pizza kör hem till dig. Fast allt går långsammare ju fler som ska slåss om samma utdelningskaka.
Det här kallas utveckling men i själva verket är det gamla offentliga tjänster som packats om i nya privata affärsområden. Ungefär som privata mobilföretag ersatt offentlig telefontjänst vilket gör att glesbygden har sämre telefoner idag än man hade på 70-talet. ”Hallå, hörs jag” är det vanligaste orden i de hackande samtalens tid, där den fungerande koppartrådens rivits upp för att minska servicekostnader.
På plussidan ligger att Telia nu äntligen ska få skjuts på börsen genom att bolaget slutar vara infrastrukturföretag och istället ska vara ett underhållningsföretag tack vare övertagandet av TV4.
Något liknande händer ju i fastighetsbranschen. Uppstickaren SBB med den förre S-ledaren Ilja Batljan som drivande ägare får en extrem värdestegring eftersom man köpt upp gamla kommunala och offentliga byggnader och hyr ut dem till det offentliga för ”marknadspris”.
Just nu värderas Batljans innehav till 3 miljarder vilket betyder att vi gemensamt låtit honom och en hel del andra förvandla offentliga värden till privata bara för att.
Det enda offentliga företag som inte står på säljlistan verkar annars vara Vattenfall. Orsaken är att energipolitik är nationell säkerhet och Vattenfall styr i praktiken politiken ihop med två privata koncerner. De extremt låga elpriserna på grund av mängden förnybar el i covidtider har visserligen minskat vinsten men den stora smällen är att det stora kolkraftverket mitt i Hamburg nu har skrivits ned med drygt 9 miljarder. Bolaget får alltså en ny rekordförlust.
Till saken hör att just detta kolprojekt, Moorburg, kritiserats långt i förväg av klimatmedvetna, men också av ekonomiskt tänkande i energisektorn. Jättebygget har aldrig kunnat bli lönsamt utan har drivits vidare av Vattenfall för att i bästa fall få det uppköpt.
Nu drivs det på sparlåga och vem vill då köpa ett kolkraftverk ingen medborgare vill ha? Det här blir det sista stora beslutet som vd Magnus Hall genomför. Nu ska ha avgå och istället ”ägna sig lite mer åt sina privata investeringar”.
Annars börjar rötmånaden med att detaljer från EU-överenskommelsen börjar spridas. Vad var det egentligen som gjorde att de ”sparsamma” kunde få så kraftigt sänkta avgifter. Vad är det vi ska vara stolta över? Varifrån togs de pengarna?
Enligt The Economists rapport är svaret enkelt. Länderna, däribland Sverige, lyckades få budgeten för ”framtidsorienterade områden som forskning, hälsovård och klimatomställning” minskad. De sparsamma lyckades alltså minska på det vi behöver mest vilket naturligtvis gjorde mottagarna av jordbruksstöd och regionala stöd glada då allt förblir som det varit, bara lite mindre av det vi egentligen behöver.
Priset för en lägre rabatt på medlemsavgiften kan därmed beräknas i antalet framtidsprojekt som inte ska genomföras.
Var det verkligen en seger man då kom hem med?