Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141  

Själv sitter man där och formligen bävar inför vad som ska ske med allas våra liv, med välfärden, den sociala jämlikheten och makten.

Jag känner folk som arbetar som valförrättare. De berättar om människor som stiger in för att förtidsrösta och ger ett klart intryck av att de har bestämt sig för länge sen och att beslutet är noga övervägt, av ett livs erfarenheter, eller hos en ung människa av den starkaste övertygelse. Men så är där också alla de där väljarna som först i vallokalen bestämmer sig. En del av dem står där och väljer ungefär som man väljer skor i en skoaffär eller, ännu värre, godispåse i en godisbutik. Det demokratiska valet reducerat till bara ett av många små val i en tid som dyrkar valfrihet på marknaden. Deras små våndor är en fruktansvärd bild av den djupa privatiseringen av våra medvetanden. En valförrättare berättar att hen finner det outhärdligt att se just den sortens väljare i aktion – en förminskning av demokratins stora stund till bara ännu ett litet val på den fria marknaden.

Men vi väljer inte produkt i en butik när vi går och röstar. Vi väljer framtid både för oss själva och för alla andra människor. Vi väljer samhälle. Och frågan om hur det ska gå i valet är därmed fanimig inte spännande på det sätt som sista avsnittet av Bron, Vassa föremål eller någon annan isande thriller: Då befinner vi ju oss på säkert avstånd från det vi levt oss in i. När vi röstar i valet, ja då står vi på en krängande båt tillsammans med alla andra i en storm och röstar. Och jag menar att vi röstar med våra liv som insats. En arbetare lever i snitt flera år kortare tid än en högre tjänsteman och hur rösterna faller i detta val handlar till slut om den skillnaden. Ska den öka eller minska?

Vad röstar vi om den nionde september? Svar: Vi röstar om makt. Vi röstar om i vems händer den politiska makten ska ligga. Men inte bara det: I praktiken handlar valet om hur mycket maktdelning vi ska ha i detta Sverige. Den ekonomiska makten vilar tryggt i det privata kapitalets händer (läs Göran Therborns nyutkomna stridsskrift om klassamhället!). Den makten har stärkts på senare årtionden och rubbas inte i en handvändning. Utöver det har vi den mediala makten. Den vilar lika tryggt i borgerliga händer: Från ledarsidorna i DN, Expressen, Svenska Dagbladet, Sydsvenskan, UNT och dussintals mindre lokala tidningar strömmar ett konstant och dagligt borgerligt budskap. Det är det första budskap en vanlig tidningsläsare möter varje dag.

Jag tror givetvis inte att dessa ledarsidor styr oss alla. Men summan av detta dagliga bombardemang, i kombination med den genomgående medelklassifieringen av media, normaliserar seendet och gör att allt till vänster om mitten i svensk politik framstår som mer eller mindre avvikande. Och i den opinionsbildningen är idag de flesta socialliberala inslag borta – timbroiseringen är numera nästan fullbordad.

En borgerlig regering efter nästa val innebär att såväl den ekonomiska, den mediala och den politiska makten hamnar i händerna på samma klassintressen. Den liberal som tar sin pluralistiska övertygelse på allvar borde egentligen bara av det skälet – ett samhälles behov av hälsosam maktdelning – lägga sin röst på något av de rödgröna partierna.

Ekonomisk makt, företagsmakt, kan visa sig på tusen olika sätt. Vad händer till exempel när ett stort företag rings upp av journalister för att få svar på något viktigt som kan avgöra hela landets framtid? ”DN har sökt Facebook Sverige för att ställa frågor om vad som ligger bakom det stora skiftet på Facebook – och de högerpopulistiskas sidornas beteende”. I en granskning konstaterar tidningen att högerpopulisterna numera i princip dominerar politiken på Facebook och det verkar som om en hel del är samordnat från ett kontor på Södermalm där SD:s kommunikationsavdelning huserar i en nyligen vitmålad lokal. Svaret DN får från den globala nätjättens svenska kontor är: ”Facebook har valt att inte göra några kommentarer”.

I den där fastigheten på Södermalm har partiet enligt DN fyra eller fem lokaler. Hur fick ni fatt i de här lokalerna? frågar reportern och SD:s kommunikationschef svarar: ”Vi har sympatisörer i alla delar av samhället.” Vi får inte veta vilken rik fastighetsägare som upplåtit lokalerna. Men där visar sig företagsmakten.

Med en borgerlig regering efter valet, stödd av SD, tätnar maktkoncentrationen i detta land. Jag tycker inte det är ”spännande” alls att tänka på.