Men SD har faktiskt en sorts miljöpolitik också. De kallar sig stolt för ”Partiet för en seriös miljöpolitik” med underrubriken ”Balanserat miljöarbete med bibehållen konkurrenskraft” Men den sammantagna presentationen av
deras miljöpolitik är kortare än den här artikeln. Halva texten handlar om energisystemen (underförstått: avveckla inte kärnkraften) och själv-försörjning. Sedan kommer ett kort stycke om Östersjön.
När Sverigedemokrater krävs på svar på direkta frågor om miljön blir det mer svävande. Under Sverigedemokraternas kväll i Onsala (Norra Halland, 25/7) sa Tobias Eriksson (SD) när han pressades, att miljö ”är ett så ofantligt stort område. Det är inte bara sophämtning och avlopp, det är allt. Men vindkraften har till exempel inte varit så lönsam, så den kan man ifrågasätta."
SD kan alltså tänka sig en miljöpolitik men bara om den handlar om vad som sker innanför de svenska nationella gränserna och bara om den är ”lönsam”.
När Sverigedemokraternas miljöpolitiske talesperson Martin Kinnunen blir intervjuad för SVT nyheter den 4 juni svarar han på frågan ”Hur viktig är klimat- och miljöpolitiken för SD?” med ”Det är en jätteviktig fråga”. På frågan om hur viktig miljöfrågan är för väljarna svarar han: ”Mindre viktig skulle jag säga. Det är ingen het valfråga.”
Det är en slingrig stig som Martin Kinnunen ska ta sig fram på. För det första är det förstås tveksamt om det går att resonera om miljöpolitik som lönsam eller olönsam över huvud taget, eftersom de flesta miljöåtgärder som föreslås eller genomförs är riktigt olönsamma till en början men med förhoppning om att de ska rädda liv eller spara in på kostnader i framtiden.
För det andra kan miljöpolitiken knappast vara nationell. Själva kärnan när det gäller miljöproblemen belyses på ett bra sätt i en artikel i Göteborgs-Posten 30/7: ”Ökad mjölkproduktion ett hot mot havsmiljön” av Caroline Widenheim. Den handlar om Häljereds gård, i vilken det globala dilemmat med matförsörjning kontra utsläpp även blir lokalt, eftersom man har ambitionen att vi i åtminstone någon liten grad ska vara självförsörjande.
På Häljereds gård har det satsats omkring fyra miljoner kronor på att göra mjölkproduktionen mer miljövänlig, och mycket har gjorts bättre, men kväve och fosfor frigörs fortfarande, för att till sist hamna i havet. Det innebär övergödning och stora skador på ekosystemen, av vilka algblomning bara är en del.
Och detta är också vad som har orsakat den pågående övergödningen av Östersjön, faktum är att det pågår i större eller mindre omfattning i hela världen. Dessutom sprider den sig lätt. Förra veckan spreds giftiga alger från Östersjön till havet utanför Skåne och Halland. När det gäller just Häljereds gård och många andra platser i Sverige har dilemmat ställts på sin spets, på grund av torkan under sommaren, samtidigt som regeringen menar att
Sverige måste öka sin livsmedelsproduktion. Det handlar alltså om maten och dess produktion och fördelning. Både resursbrist och föroreningar sprids globalt. Samtidigt svämmar nätet över av tips på vad folk bör göra för att rädda miljön som individer. Vi bör minska köttkonsumtionen, åka kollektivt, men framför allt inte flyga.
Men just nu är att rösta rätt det enda helt igenom vettiga var och en kan göra. Miljön är ett globalt problem, och det kräver globalt samarbete och global styrning.
Att rösta rätt innebär att inte lägga sin röst på SD, och att i stället rösta på ett parti som arbetar med övergripande mål. Det vill säga: ett parti som vill spara på icke förnybara resurser, minska eller förbjuda spridning av plast och ftalater (hormonförändrande ämnen i plast), minska spridning av kväve och fosfor, både från gödsel och förbränningsmotorer, minska industriellt utsläpp av växthusgaser i atmosfären.
Det finns också starka miljöskäl för att minska globala klyftor i inkomster och levnadsvillkor. Det innebär att vi måste ändra våra konsumtionsmönster, men det innebär framför allt att var och en måste sätta sig in i vilken miljöpolitik de olika partierna verkligen vill ha.
