I min ledare 3 juni berättade jag bland annat om Ingeborg 48, boende i Höganäs, som har en så svår funktionsnedsättning att hon är beroende av omfattande personlig assistans. Försäkringskassans kraftiga neddragning av detta stöd, ett beslut som har vunnit laga kraft i kammarrätten, har inneburit en betydande inskränkning av Ingeborgs rörelsefrihet och livskvalitet.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Under sommaren och hösten har vi mötts av ett antal larmrapporter om hur svårt funktionsnedsatta har drabbats mer eller mindre hårt av Försäkringskassans nya och snävare praxis. 4-åriga Selmas behov av sondmatning och medicinering bedömdes plötsligt som sjukvård eller egenvård. 31-åriga och svårt synskadade Katarina fick all sin ledsagning, som hon har haft enligt LSS i 20 år, indragen utan förvarning.
För några veckor sedan dog en kvinna från Vellinge ensam på en toalett i Hansagallerian i Malmö. Försäkringskassan hade några dagar före händelsen tagit beslut om minskad assistans. Avslöjandena om hur funktionsnedsatta förlorar hjälp med andning, sondmatning och vanliga toalettbesök har skakat om både allmänhet och ansvariga politiker. Så till exempel har 14 S-politiker skrivit ett protestbrev till Åsa Regnér (S), barn-, äldre- och jämställdhetsminister. Flera prejudicerande domar ligger bakom Försäkringskassans snävare bedömningar men det går inte att bortse från att det i regleringsbrevet till FK står att man ska "bryta ökningen av timmarna."
Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade – LSS – drevs fram av biträdande socialministern Bengt Lindqvist (S) i Ingvar Carlssons S-regering och genomfördes 1994 av den då tillträdande borgerliga regeringen med Bengt Westerberg (FP) som närmast ansvarig socialminister. Lagen ska gälla alla behövande genom exempelvis personlig assistans, ledsagare eller stödfamilj.
Kostnaderna har fördubblats på tio år och uppgår nu till 30 miljarder utan att antalet brukare har ökat i samma utsträckning. I stället har antalet timmar per brukare ökat. Det finns flera orsaker till att reformen har blivit dyrare än vad man trodde 1994. Befolkningen har ökat och fler grupper har fått möjlighet till personlig assistans. Men samtidigt visar rapporter att uppskattningsvis tio procent av assistansersättningen går till annat än assistans som reklam, sponsring och jurister. En annan förklaring till de ökade kostnaderna är den snabba ökningen av antalet vinstdrivande aktörer som har starka drivkrafter att pressa på för fler beviljade timmar.
Regeringen har tillsatt en utredning som ska göra en översyn av reformen utan att ändra dess intentioner och värdegrund men med målet att få ett grepp om den skenande kostnadsutvecklingen. Samtidigt går den samlade oppositionen inklusive Vänsterpartiet till skarp attack mot regeringen och kräver att direktivet till Försäkringskassan ska dras tillbaka. De mest högljudda kritikerna som till exempel Sydsvenskan/HD borde ändå självkritiskt reflektera över att de årliga minskningarna till statskassan på grund av de borgerliga jobbskatteavdragen motsvarar mer än en tredubbling av den totala kostnaden för assistansersättningen.
Hittills i år har 300 personer med funktionsnedsättning förlorat sin assistans. Då direktivet till Försäkringskassan bevisligen har drabbat människor i stort behov av assistans finns det skäl att ta kritiken på allvar. Att flera domar stegvis har höjt tröskeln för att få assistans har i många fall fått allvarliga konsekvenser för de drabbade.
Det betyder att ett tungt ansvar inte sällan läggs över på föräldrar och anhöriga samtidigt som kommunerna i många fall får ta över kostnadsansvaret. Man kan prata pengar, budgetar och bedömningskriterier för rätten till personlig assistans till tidens ände, när det egentligen handlar om en enda sak. Alla människors lika värde. Människor med behov av personlig assistans får inte reduceras till en krympande påse pengar. Därför Åsa Regnér, släpp prestigen, ändra regleringsbrevet till Försäkringskassan och låt utredningen arbeta fram ett förslag med helhetssyn. LSS och den personliga assistansen är en oerhört viktig frihets- och självständighetsreform. Den är central i välfärdsstaten och får inte förfuskas.
