Smaka på det. Antisemitism, eld, synagogor. Det går inte att inte få en déjà vu till det systematiska fängslandet, utrotningslägren och gaskamrarna, till den ideologi som låg till grund för vår kontinents största skam och brott mot mänskligheten.
Att enskilda judar och judiska församlingar i Sverige attackeras är hatbrott som öppnar än större sår. Det är helt oacceptabelt, avskyvärt och måste fördömas. Det finns inga ursäkter. De som begår brotten ska lagföras och trygghet för alla människor som lever i Sverige, oavsett religiös eller kulturell tillhörighet, ska återupprättas.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Tidigare i veckan deklarerade Donald Trump att han tänker flytta USA:s ambassad till Jerusalem. En handling som stärker ockupationsmakten och gör det svårt för det palestinska folket att kräva rätten till sitt eget land. Varken Donald Trumps agerande eller staten Israels ockupationspolitik har någonting med den judiska befolkningen i Sverige, som levt här sedan 1500-talet, att göra. Judendom är sedan mycket länge en självklar del av den svenska kulturen.
Men det måste gå att hålla flera tankar i huvudet samtidigt. På samma sätt som attacker på judar och judiska församlingar fördöms, måste USA:s stöd till Israels ockupation av Palestina fördömas.
I 50 år har Palestina varit ockuperat av sitt grannland. I perioder har det sett ljusare ut, fredsförhandlingar har lett framåt och visst självstyre har vunnits, men sett över tid är det en stadig försämring för de människor som lever under ockupation. En flytt av USA:s ambassad till Jerusalem legitimerar ockupationen. För att kunna bygga fred måste ockupationen upphöra.
Bosättningarna på Västbanken och i östra Jerusalem blir fler. Inte sällan efter att palestinska hus först demoleras. De nya bosättningarna omgärdar idag nästan helt Jerusalem och skär av möjligheterna att bygga en fungerande palestinsk stat. Bosättningarna på ockuperad mark strider mot folkrätten. För att kunna bygga fred måste bosättningarna avvecklas.
Långt in på palestinskt land går den israeliska muren. Förutom att den är en daglig påminnelse om förnedringen skär den också av vägar och orter, och gör det på vissa ställen omöjligt att bedriva handel eller ta sig till arbetet.
Första gången jag besökte Betlehem var det en blomstrande stad med stor turism. De senaste besöken har jag mött en helt annan stad, omgärdad av taggtråd och en hårdbevakad mur, med huvudvägen från Jerusalem stängd och med växande fattigdom och desperation. Via en av de stora ny bosättningarna slussas turister in till Födelsekyrkan, utan att se staden. Muren på ockuperad markbetraktas som illegal i alla instanser som prövat den. För att kunna bygga fred måste muren rivas.
Isoleringen av Gazaremsan har lett till att nästan två miljoner invånare lever på en yta stor som Orust i vad som kallats världens största utomhusfängelse. Den humanitära situationen är katastrofal, nära 80 procent av befolkningen är beroende av humanitärt stöd från omvärlden. I spåren av den djupa förnedringen och fattigdomen växer hat, extremism och fundamentalism. För att kunna bygga fred måste svält och fattigdom utrotas.
Donald Trumps beslut att ensidigt erkänna Jerusalem som Israels huvudstad leder i precis motsatt riktning. När trycket på Israel om att upphöra med folkrättsvidriga aktiviteter minskar, minskar också möjligheterna för fred.
Drömmen om två fria stater inom säkra och erkända gränser med Jerusalem som gemensam huvudstad känns längre bort än på länge efter den senaste veckan. Dessutom minskar inte bara Donald Trumps aggression mot Palestina möjligheten till fred och frihet, det ökar också spänningarna runt om i världen – och används av en rasistisk ideologi som i århundraden drabbat judar.
Den som tror på ”Alla folkens frihet – hela världens fred”, alltså de allra flesta normalt funtade människor, avskyr både en ockupationsmakt som förvägrar ett folk rätten till sitt eget land, och fördömer terrorhandlingar och hat mot församlingar och dess medlemmar.
Låt oss rikta fokus rätt, mot den amerikanska utrikespolitiken som medvetet för världen längre från trygghet, fred och frihet.
