Kunskapen om klimatförändringarna är inte ny på något sätt. Den har varit känd bland forskare i decennier, och i alla fall varit välkänd bland allmänheten sedan Al Gores obekväma sanning från 2006. Ändå får vi först nu – i slutet av 2018 – välkomna Riksbanken till diskussionen. Klimatfrågan behandlas som en mindre nyhet av myndigheten.

Uttalandet kommer bara veckor efter att IPCC gett ut en specialrapport som säger att konsekvenserna av klimatförändringarna är värre är tidigare förutspått – förutom mindre skördar än tidigare prognoser, tros även utdöda korallrev, kraftigt höjda havsnivåer och ett helt isfritt Arktis bli vardag inom ett par decennier.

Det är ett subjektivt påstående vad som är katastrofalt, men få rycker på axlarna åt prognoserna. Riksbanken väljer också att lyfta klimatförändringarna som en positiv utveckling för Sverige – att vissa prognoser visar att ökade kostnader och intäkter kommer vara jämlika, och att Sverige är mindre exponerat mot klimatrisker jämfört med andra länder. Det är som att Riksbanken precis vaknat och fortsatt driva en klimatdiskussion vi andra gick vidare från för flera år sedan.

Källorna som används har några år på nacken. En av de två är en IPCC-rapport från 2013, som redan då skrev att forskarna var oeniga om prognoserna för norra Europa. En längre växtsäsong kan vara positiv för oss genom att ge vårt jordbruk ökade intäkter, men det finns delade åsikter om hur skörden kommer påverkas av en förändrad nederbörd. Torka och översvämningar kan, som vi såg i somras, påverka jordbruket negativt, och preliminära prognoser har visat att händelser ännu värre än den i somras kan slå vartannat år redan vid 2040. Rätt katastrofalt, enligt många.

Dock finns det bra saker i Riksbankens kommentar. Trots allt skriver de att riskerna är för stora för att ignoreras, och att det är relevant att fråga om penningpolitiken är lämplig för att motverka den globala uppvärmningen. Svaret från myndigheten är dock: nej.

De lyfter tre skäl till det. Ett av skälen är att Riksbankens arbete ska påverka ekonomin på ett par års sikt ”medan klimatförändringarna förväntas pågå under betydligt längre tidsperioder – upp till flera hundra år”. Att vi bara har några få år på oss att vända utvecklingen tas inte upp. De andra två skälen är att Riksbankens huvuduppgift kan bli lidande om de också ska hantera klimatet, och att klimatet ändå kräver en ”global lösning”. Åtminstone två av argumenten borde kunna höja ögonbrynen.

Riksbanken ser att deras roll borde vara att börja bedöma vilken risk klimathotet kan innebära för vår finansiella stabilitet och penningpolitik framöver. Det mest anmärkningsvärda i uttalandet är att de först nu verkat inse det, och att det alltså ännu inte görs.

Sanningen är att finanserna – ekonomin – är avgörande för klimatet. Riksbankens kommentar borde väcka stor uppmärksamhet, både genom sin arrogans för klimatförändringarnas konsekvenser och på grund av bristen på eget ansvar och agerande. Om inte myndigheten själv snabbt byter bana borde – och kan – riksdagen kräva en förändring. Vi måste lösa krisen nu. Vi borde gjort det redan för tio år sedan.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.