De är den svenska ekonomiska eliten, som någon gång i tiden har startat företag eller ärvt dem, och nu lever gott på gamla pengars avkastning med minsta möjliga bidrag till den svenska ekonomin och samhället.

I förra veckan sändes Uppdrag gransknings genomgång av de svenska skattesmitarnas “självrättelser”. Hotade av den ökade transparensen i skatteparadis tog de chansen att undfly straff genom att erkänna för Skatteverket att de hade gömt pengar utomlands. Som tack för rättelsen blir det inte tal om någon brottsanmälan, utan som konsekvens behöver de bara betala för de senaste fem åren.

Tonen i Skatteverkets riktlinjer låter som en parodi: “Om du under inkomståren 2005–2009 kan ha gjort dig skyldig till grovt skattebrott bör du rätta även dessa år. Då undviker du en eventuell anmälan om grovt skattebrott, där preskriptionstiden är 10 år.”

Vilka andra kriminella kan göra sig skyldiga till grov organiserad brottslighet och undkomma straff bara genom att krypa till korset?

Det är ett sjukt system, som utnyttjas av en maktfullkomlig elit och deras cyniska skattekonsulter. Miljarder och åter miljarder skattekronor undanhålls varje år. Pengar som hade kunnat gå till att anställa fler i äldreomsorgen eller minska barngrupperna i förskolan.

Det kan väl inte finnas någon som tycker att det här är rimligt? Alla borde vara överens om att även rika ska betala skatt, och även rika som begår brott måste lagföras. Men tyvärr är det inte så. Högerdebattörer går ut och försvarar systemet med självrättelser som en självklarhet.

Dagens Industris ledarsida medger att skatteflykt är dåligt, men att det är förståeligt att rika flyr skatten om skatten inte är “legitim” (läs för hög för deras personliga tycke) och att det är bra att de kan ångra sig nu när skatten på förmögenhet har tagits bort.

Andra vanliga mothugg är att dessa förmögna svenskar ju faktiskt har arbetat hårt för sina pengar, skapar arbete i Sverige, och redan betalar så mycket i skatt. 

Det är en intellektuell röta, och en enorm framgång för högerns idéer, att vi inte pratar mer om denna elit, samtidigt som vi lägger stort fokus på tiggeri eller bidragsnivåer till fattiga människor.

Dessa miljonärer och miljardärer fuskar inte för överlevnad. Inte för att ha råd att köpa vinterkläder till sina barn, eller för att ha råd att betala ockerhyra i en andrahandslägenhet. De fuskar på grund av girighet. De fuskar därför att de anser sig stå över de demokratiska beslut som vi gemensamt har fattat om skattenivåer.

De fuskar för att de är av uppfattningen att de redan bidrar tillräckligt till svensk ekonomi genom sina företag och sin konsumtion. Vi ska aldrig, aldrig bekräfta den verklighetsbeskrivningen. I stället måste samhället med kraft jaga och lagföra de individer och bolag som anser sig stå över lagen, och som med dagens system också tyvärr alltför ofta gör det.