Det är med stor sorg som jag inser att Miljöpartiet sjunker djupare ner i den kvicksand som är svensk politik. Och då syftar jag inte på Åsa Romson. Tvärtom är hon den enda som faktiskt verkar ha några framtidsplaner för partiet – klumpiga uttalanden till trots.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Nej, jag menar inte heller före detta bostadsministern Mehmet Kaplans tvivelaktiga uttalande och middagssällskap. Jag syftar på Yasri Khan, ordförande för Svenska muslimer för fred och rättvisa och fram till i mitten av förra veckan kandidat till Miljöpartiets partistyrelse, som när han intervjuades av TV4-nyheterna vägrade att ta den kvinnliga reportern i hand. Yasri – en ung man som har gått i svensk skola och vuxit upp i Sverige ansåg att det var för intimt och menade att han inte var uppfostrad så. Men är inte grejen med Sveriges sekulariserade samhälle att religionen ska hållas utanför politiken? Att religion är sekundärt demokratin?
Kritikerstormen mot Khan var naturligtvis massiv – med all rätt. Män och kvinnor ska inte behandlas olika, i synnerhet inte om man som Khan vill vara med och påverka Sveriges framtid. Att inte ta en kvinna i hand kan tyckas som en petitess, men det visar att Khan inte har en grundläggande syn på jämställdhet vad gäller kvinnor och män. Yasri Khan försvarar sitt agerande med att det inte alls behöver betyda att kvinnor inte är likvärdiga. Haha! Vad skulle han skylla på om han hade vägrat att skaka hand med hänvisning till någons hudfärg?
Med tanke på de många muslimska flyktingar som just nu befinner sig i Sverige, en stor del av dem unga män och pojkar utan ledsagare, är det oerhört viktigt att den här sortens patriarkala värderingar inte får fästen bland unga.
Först Kaplan sedan Khan. Den senaste tiden har inte varit nådig mot MP. Men i stället för att inse behovet av självgranskning låtsas partiet som att det regnar. Gustav Fridolin gick förvisso ut med att han visste om Yasri Khans beteende, men att han inte hade förstått att det kunde uppfattas som kränkande. Det är första gången MP medger att de har gjort fel och inte skyllt på det ena eller det andra. Men det räcker troligtvis inte. MP är i dag vad Juholt var 2011 – en nagel i ögat på svensk politik. Och det är så synd! För de vill ju så väl, åtminstone vad gäller klimatet, vilket ju faktiskt är prioritet nummer ett om människan ens ska existera i framtiden. Risken är i stället att människor är så trötta på MP att de åker ur riksdagen vid nästa val. Manegen är redan krattad för SD, men utan MP är det bara C som driver klimatfrågan och det är ju i ärlighetens namn inte mycket till tröst.