Det första begreppet är ett snilleprov lanserat av Miljöpartiet för att åstadkomma en sorts miljöbelastningens Robin Hood-politik: högre skatter på miljöförstörande verksamheter för att kunna sänka skatten på arbete. Ett sätt att genom ekonomisk styrning få till en övergång till ett hållbart samhälle utan att folket ruinerades. Under alliansregeringens två mandatperioder fick vi dessvärre uppleva att skatten på arbete sänktes påtagligt, medan miljöskatternas andel av BNP minskade med 12 miljarder. Skatteväxlingen är alltså beroende av sittande regering.
Det går inte längre att sitta passiv i tv-soffan och följa välgjorda dokumentärfilmer, som visar dramatiska förlopp hos en galopperande miljöförändring. Vi vet ju alla vad som krävs, vilken riktning utvecklingen måste ta – utan flera undanflykter och dröjsmål. Eftersom vi inte längre kan räkna med att världens politiska ledare ska ordna det åt oss, så tar vi hand om det själva nu, du och jag.
Kring begreppen ”omställningsrörelsen” och ”lokal valuta” lyser det av civil olydnad. Gräsrötterna har gett upp tanken på att myndigheter och politiker ska ta ansvar för att bevara livsbetingelserna på vårt klot – en villfarelse vi har levt i allt för länge.
Så på gräsrotsnivån håller man sedan flera år på att försöka kortsluta etablissemanget, och har hunnit förvånansvärt långt med att skapa en grön subkultur. Det handlar om en internationell verksamhet som omfattar många olika yrkesgrupper och frivilliga krafter. I stort sett finns det nu färdiga koncept för hur ett samhälle ska kunna fungera utan, eller med ett minimalt tillskott av fossila bränslen, och vara oberoende av den traditionella vinstdrivna ekonomin. Över hela världen, även i vårt land, finns i dag mindre samhällen som lever en sorts dubbelliv, där en lokal valuta finns vid sidan av den fortfarande nödvändiga officiella, och där strävan är att alltmer frigöra sig från beroendet av fossila bränslen. Den som vill kan gå kurser för att lära sig hur det går till. Någon räknade ut att omställningsrörelsen nu omfattar lika många människor som katolska kyrkan.
Hur skulle Hällefors kunna te sig efter att en omställning till uthållig livsstil har genomförts? Låt oss se…
Studieförbunden håller kurser i aquaponics, symbiosodling av fisk och grönsaker, om permakultur, ett väl planerat, livsmedelsproducerande odlingssystem där växter kompletterar och hjälper varandra, och om en hållbar livsstil i vardagen. Vi har ett utvecklat nät av cykelvägar och hyrsystem för elbilar. Tågförbindelserna utökas och bussarna är biogasdrivna. Våra livsmedel är närproducerade på ett uthålligt sätt.
Vi har många nya yrken där människor som till exempel har blivit av med sina industrijobb kan vara verksamma, eftersom vi återanvänder, bygger om och reparerar våra grejer så långt det bara går. Goda idéer och uppfinningar för hållbar utveckling tillvaratas.
Kommunen har återskaffat naturresurser som tidigare har ägts och utnyttjats av utomstående intressenter. Vi har startat ett kommunalt energibolag där intresserade hälleforsare kan köpa andelar. Våra kommunala bostäder har energieffektiviserats i samband med upprustning. Naturreservaten har fått turistvänliga tillskott i form av en fårbesättning, sommarkafé, kurser, ”cykelpaket”, ponnyridning, kanske en scen för musikfester och sommarteater.