BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
För mig innebär detta ett grovt förtal av våra anmödrar och anfäder som levde under stenåldern. Om man tänker närmare på deras villkor anar man en kreativitet som inte kan ha varit underlägsen vår egen. Skillnaderna var framför allt att de var så mycket färre och att deras kommunikationsvägar var så mycket långsammare än våra. Det var inte som nu att ett tekniskt genombrott någonstans på jordklotet blixtsnabbt förmedlades runt globen.
Vi behöver bara tänka på hur en av stenålderns många innovationer, jordbruket, spreds över stora avstånd. Genombrottet sker för ungefär 11 000 år sedan i vad som i dag är gränstrakterna mellan Syrien och Turkiet. Enligt äldre forskning var det genom påverkan som konsten att bruka jorden sedan spred sig norrut ända upp till Sverige. Men genetiska studier visat att det var jordbrukskunniga människor från Mellanöstern som vandrar hit upp med sina märkliga kunskaper. Det fanns kort sagt en invandring från Syrien redan då.
Tänk vilken serie av fantastiska innovationer som jordbruket och boskapsskötseln innebär! Med dem följer också en ny kokkonst. Ungefär vid samma tid börjar människor bli bofasta med allt vad det innebär av byar och små städer som måste organiseras och styras. Och är det inte där någonstans som konturerna av vår tids dominerande religioner kan anas, liksom ursprunget till de stora berättelse och sagor som i oräkneliga variationer lever vidare in i vår egen tid?
Att människor i åtminstone 300 000 år haft samma hjärna innebär ju krasst att det är mycket möjligt att det även då föddes individer med samma kapacitet som en Einstein, en Leonardo da Vinci eller en Shakespeare. Deras möjlighet att verka var bara så annorlunda, deras chanser att bli ihågkomna över tid obefintliga. Men deras insatser var säkert inte mindre anmärkningsvärda.
Jag är inte hjärnforskare, men det hör till allmänbildningen att veta att hjärnan utvecklats många hundra miljoner år före oss. Ju längre in i hjärnan man kommer, desto äldre avlagringar finner vi. Den unikt mänskliga hjärnan sitter ytterst. Centrala delar är i princip desamma som reptilerna, de föraktade och fruktade ”kräldjuren”, besitter. Och dessa delar är ständigt i funktion, ja livsviktiga för oss. Eller kanske snarare: det är där själva livet sitter.
Felet med den delen av hjärnan är att den inte har utvecklats för att vi ska kunna tänka, reflektera eller dra slutsatser. Kort sagt: den är inte intelligent.
Men den är snabb! Innan vi hunnit skaffa oss överblick reagerar den. Det är den som får oss att kasta oss undan när en bil oväntat dyker upp alldeles för nära oss. Ja, det är tack vare den som vi kan undvika många livsfarliga situationer
Det är också den som får ger oss våra första reaktioner på andra människor. Innan vi hunnit tänka efter sorterar vi dem: kvinnor eller män, unga eller gamla, hårfärg, hudfärg, vackra eller mindre vackra. Det är bokstavligen gjort i en handvändning och innan vi hunnit tänka efter, och det handlar bokstavligen om fördomar. Ett ögonkast är nog för att vi ska vara klara med vår bedömning.
Men detta är i sig oundvikligt och nödvändigt för att vi och alla andra varelser med en reptilhjärna i huvudet ska klara oss. Svårigheterna kommer om vi låter dessa första intryck avgöra vår bedömning, vårt tänkande, vårt handlande. Då förtjänar vi att ska kallas fördomsfulla.
Det är här sexismen, rasismen, ja alla slag av diskriminering av människor kommer in. Vi låter det första omedelbara intrycket styra vad vi säger och gör. Det är krokodilen eller huggormen som ockuperat hela vår stora hjärna.
Den moderna tidens snabbhet gynnar kräldjuret i oss. Tänk bara på Twitter, Facebook och Instagram. En kommentar kan göras på några sekunder och den är genast ute i den växande offentlighet som heter sociala medier. Samma snabbhet gör att andra lätt dras med, och strax får man en hel medial lynchmobb. Den ene överträffar den andre i råhet. Hämningarna släpper; fetaste invektivet vinner.
Vi människor smittar varandra lätt, inte bara med förkylningar utan också med känslor och stämningar, ja fördomar – men också empati. Det är ledsamt att de senaste årtiondena sett så mycket av växande fördomar som ofta stegras till hat mot allt som uppfattas som främmande. I USA har man valt en twitter-president som fattar beslut med samma snabbhet och samma brist på eftertanke som en reptil. Ena dagen ska han införa nya tullar, andra ska han träffa den nordkoreanske diktatorn. Ormen gör utfall efter utfall. Dess minne är så kort att den inte minns vad den högg efter nyss.
Även helt normala politiker reagerar ofta för snabbt när något oväntat händer. De excellerar i oöver-tänkta förslag: militärer ska sättas in i kampen mot brottsligheten eller en enormt utökad försvarsmakt ska avskräcka den ständigt hotande ryska invasionen. Den svenske mästaren i genren är Liberalernas Jan Björklund. Därför älskas han av tidningar och i synnerhet etermedier som alltid kan få ur honom saftiga och rubrikgivande uttalanden.
Ack om vi alla kunde bli kloka som de klokaste stenåldersmänniskor!