Reklam och kapitalism lever i symbios, så för att förstå reklam behövs en kort översikt av kapitalismen. Kapitalismen är ett ekonomiskt och ideologiskt system där produktionsmedel samt kapital är i privat ägo. Inom de olika socialistiska tankebildningarna är klassbegreppet centralt för att beskriva förhållandena inom ett kapitalistiskt system. Under kapitalismen ägs produktionsmedlen av en social klass: kapitalisterna.
VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL
Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning
Att äga kapital ger kapitalinkomster som ränta, men ägda produktionsmedel kräver arbete. Föreställ dig en fabrik likt Meritor. Där jobbar folk från arbetarklassen vars arbete köps av ägarna som även äger det producerade. En del av dagen jobbar en för lön och den andra delen jobbar du för vinst åt ägarna. De behåller en del och resten går till att utveckla produktionen för mer vinst, marknadsföring och annat.
Så kapitalister försöker att expandera och vinna marknadsandelar på olika kreativa vis. Lobbyister trycker på för privatiseringar, offentligheten fylls av logotyper och erbjudanden medan invånare gradvis tilltalas mer som något annat än invånare.
Flertalet är alltså inte bara arbetare utan de är i stor utsträckning även kunder. En titt i offentliga miljöer tyder också på det. Naturområden som Kyrkberget i Lindesberg är inte direkt sinnebilden för en miljö redo att utnyttjas av pr-avdelningar, fast i grönskan lirkar sig dock kommersen in likt plastavfall i haven.
Där finns hundpåsar som är ”gratis” i den mån reklamblad är det. Vad de hänger på är just reklamskyltar med undertexten ”show your brand here”. Reklam slingrar sig även in på andra ställen som sportanläggningar där både anläggningarna samt utövarna, ibland barn, är påklistrade reklam.
Förvandlingen sker inte för att elaka farbröder med höga hattar vill sabotera. Snarare är det så att kapitalismen som system fungerar efter logiken att icke-exploaterade ytor, våra kroppar inkluderade, är möjliga marknadsutrymmen. Där bergsklättraren ser berget Kebnekaise ser kapitalisten marknadsmöjligheter. Entré kan tas, vandringsleder kan prydas med annonser och snabbmatshak med underbetalad personal kan byggas längst vägen.
Mindre städer som Lindesberg påverkas givetvis också. En nyöppnad affärskedja på orten uppmärksammas ofta mer än eventuella skärningar i välfärden eller brist på medbestämmande i arbetet. Idealet och realiserandet av idealet ”Köpcentret Lindesberg” där invånaren är kund får ligga närmare det offentliga sinnet än ökat politiskt inflytande eller att äga hela frukten av ens arbete. Vi stirrar på bilden av köpcentret och den stirrar manande tillbaka på oss.
Idealet är resultatet av påtryckningar, men det måste inte blint accepteras. En kan göra motstånd och kräva tillbaka ockuperade ytor. Arbeta för att sätta allmänintresset och inte marknadsintresset i första rummet. Reklam förkroppsligar i stället det totalt motsatta även om hundpåsar nu är praktiska. Kan man inte ens fredas från reklam i skogen är försumpningen av det allmänna värre än den som orsakas av oupplockad hundskit.
