Ledare: Regler ska inte vara hinder

Människor som kommer hit från andra länder kan vara allt från analfabeter till universitetslärare, med en stor spännvidd av yrken. Många är hantverkare eller sjukvårdspersonal, vilket vi har brist på i Sverige. De har utbildat sig och jobbat i sina yrken i sitt hemland och har arbetserfarenhet. Då kan man ju tycka att de bara behöver lära sig svenska och sedan komplettera sin utbildning, så får de komma ut först på praktik och sedan på jobb. Men det är inte så ”bara”.

På det sociala företaget BIIA Linde Redesign där jag jobbar har vi flera språkpraktikanter, som kommer vid sidan av SFI för att lära sig svenska. En del lär sig snabbt och pratar flytande svenska redan efter ett halvt till ett år. Jag skulle inte kunna lära mig arabiska på så kort tid. 

För andra tar det längre tid, delvis på grund av bekymmer och trauman från flykten. 

Några av de vi har, får sedan börja jobba med hushållsnära tjänster, städa och röja i trädgårdar. Det känns lite skämmigt att bara kunna erbjuda sådant jobb till barnmorskan, kläddesignern, ekonomen, geologen, veterinärstudenten (som inte hann ta sin examen), med flera. Men dessa fantastiska människor jobbar intensivt, fast några har i förtroende sagt att deras familjer i hemlandet skulle skämmas ihjäl om de visste att deras barn jobbade som städare. Men de är glada för jobb och får därigenom ett eget kontaktnät, vilket har visat sig väldigt nyttigt. Förra året fick fem av ”städarna” annat jobb, vilket är bra. Visserligen lågbetalda, och sedan vet man inte om de får behålla jobbet när etableringsersättningen från Arbetsförmedlingen är slut. Antagligen inte. Systemet är inte helt genomtänkt verkar det som.

Och det är lite underligt, en utlandsutbildad barnmorska får äntligen jobba, men som undersköterska och får 109 kronor i timmen, medan hennes svenska kollegor som är undersköterskor får 130 kronor i timmen. Hon har jobbat där i två år och börjar inse det orättvisa och att det kanske är diskriminering. Hon får inte jobba som barnmorska nu, utan ska gå igenom hela den svenska utbildningen. Alltså jobbar hon och läser samtidigt, SFI, grundvux och nu gymnasiet. Varför detta krångel? Varför lägga ner massor av tid för att till exempel kunna recensera böcker och filmer? Vad har det för relevans för hennes jobb? Hon måste göra detta, annars blir hon inte godkänd i svenska. Sedan är yrkesutbildningen kvar. Det tar också några år. 

Men hallå, när det finns en sådan brist på barnmorskor, varför inte låta henne ha praktik ett kort tag på BB, för att se vad hon kan, och sedan få jobbet som hon är utbildad för? Varför är det så trögt? Hon pratar väldigt bra svenska, engelska, farsi och dari och förstår en del arabiska. Verkligen en tillgång. Från lasarettet där hon jobbar ringer de och frågar henne när de har patienter som inte förstår svenska eller engelska, så att hon får översätta. Inte får hon något extra för det. Och sedan har det varit krångel så att hon inte får las-dagar. 

Fram för mindre krångel framför allt. Regler och bestämmelser ska inte vara hinder för människor. Det ska finnas rättvisa. Våga satsa på människor med en annan bakgrund. Ni som bestämmer har ett stort ansvar: bestäm med empati, människokännedom och rättvisa. Och ni medarbetare som ser orättvisor bland nya kollegor: säg till!