Man vet att det är något lurt på gång när regeringen kallar till pressträff på en fredag. Än mer lurt är det om den fredagen dessutom råkar ligga i juli. Stora delar av allmänheten har gått på semester, journalisterna har lämnat Almedalen och åkt till sina sommarstugor. Riskerna för offentlig storm är med andra ord mycket låg.
Denna sommar är det kraftiga begränsningar av demonstrations- och därmed yttrandefriheten som regeringen försöker smyga igenom. Den 5 juli tog justitieminister Gunnar Strömmer emot utredningsförslag om hur bland annat koranbränningar ska kunna stoppas, “utan att införa hädelselagar”.
Den sistnämnda ambitionen må vara god men i sin iver att maximalt tänja på grundlagen riskerar regeringen att skapa ren DDR-lagstiftning om Strömmer väljer att gå efter utredarens förslag.
Utredaren Mattias Larssons första förslag går helt enkelt ut på att genom ordningslagen ge polisen rätt att förbjuda vissa demonstrationer om de riskerar att hota Sveriges säkerhet. Bakgrunden är just koranbränningarna efter vilka terrorhotnivån i Sverige höjdes och den svenska ambassaden i Iran stormades.
Vidare föreslås att polisen annars ska kunna förbjuda vissa inslag i demonstrationer, till exempel koranbränningar, att dockor på utländska regeringsföreträdare hängs eller att bilder projiceras på ambassadbyggnader.
Det är lätt att hålla med om att koranbränningarna i Sverige var vidriga försök till hets mot muslimer, men exakt var gränserna för dessa nya lagar ska gå är högst oklart.
Vem bedömer vad som är hot mot svensk säkerhet och utrikespolitiska relationer? Och framförallt: ska vi verkligen uttryckligen ge makten över vår yttrandefrihet till grupper som vill bruka våld för att begränsa den?
Den gamla ordningen är nämligen att den svenska staten ska skydda oss och våra rättigheter från stater som Iran, terrorister och allehanda upploppsmakare, men enligt utredningen är det alltså nu dessa krafter vi ska börja ta hänsyn till.
“Smäda inte Erdogan, han kan bli så sur” är budskapet.
Hela baletten blir än värre av att tänka på vilka manifestationer som kommer att begränsas framåt.
Hur långt kan svenskar demonstrera mot Donald Trump om han skulle vinna det amerikanska presidentvalet? Mot Nato?
För vilka internationella rättigheter som helst som just nu begränsas i en diktatur som Sverige har handelsavtal med? Om nazister arrangerar upplopp mot vänsterdemonstrationer, är det demonstrationerna som ska ryka?
Förslagen är formulerade för att vara så flexibla som möjligt. Hur de ska slå blir upp till polisen.
Sist men inte minst föreslår regeringens utredare att utländska medborgares demonstrationsfrihet skulle kunna ses över särskilt, eller “tas i beaktande” vid polisens tillståndsprövning.
Koranbrännaren Salwan Momika var ju inte svensk, ska vi tänka, men det finns bara en enda specifik rörelse en sådan lag skulle riktas mot just nu:
Palestinarörelsen.
Därmed ställer regeringens utredare frågan till sin spets: Ska Sverige bli ett land där vi inte kan demonstrera mot misstänkta folkmord för att gärningsmännen blir rasande, eller för att många som demonstrerar inte är svenska medborgare?
Svaret måste naturligtvis vara nej. Den svenska staten ska vare sig lägga sig i demonstrationers innehåll eller vilka som går i tågen.
Allt annat är att lägga våra friheter i despoters händer.
