”Klimatkrisen är vår tids ödesfråga och om vi ska klara av att lösa den behöver all lagstiftning peka i samma riktning. Det är därför vi har tillsatt denna utredning. Anders Danielsson har den långa och gedigna erfarenheten som krävs för att ta sig an det uppdraget som särskild utredare”, säger miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP) i pressmeddelandet från miljödepartementet.
Vad säger Danielsson själv? Ingenting. Han är inte citerad. Det kanske verkar konstigt men är kutym. Beställaren har ordet, utföraren ska egentligen inte tycka något alls förrän arbetet kan redovisas som färdig utredning (Danielsson ska vara klar senaste 30 september 2022). Men det visar sig att han ändå redan har börjat tycka. Dagens Industri publicerar samma dag en intervju. Och som han låter tankarna flöda.
”Det är en väldigt viktig utredning”, säger Danielsson.
Men det är bara början, Han – som egen uppgift fortfarande befinner sig i inläsningsfasen – talar mer än gärna om det faktum att många experter vill förtydliga miljöbalken med krav på klimathänsyn, gärna dessutom med krav på att en verksamhet ska vara kompatibel med klimatmål för att få fortsätta.
Preemraff är just en sådan verksamhet.
Företaget vill utöka sin produktion. Först presenterar man ett prospekt som visar att detta skulle dubbla växthusgasutsläppen från 1,7 till 3,4 miljoner ton och göra raffinaderiet till Sveriges värsta utsläppare. Reaktionerna blir därefter. Preemraff uppdaterar sina planer. Koldioxiden ska fångas in. Det blir 2,7 miljoner ton istället för 3,4 miljoner ton.
Fallet är pågående.
Det hindrar inte Danielsson.
Preemraffs anläggning finns i Lysekil. Själv är han landshövding i Västra Götaland och sitter som ordförande i det regionala klimatrådet, en osannolik bastard, där han samsas med miljögrupper (Naturskyddsföreningen) och diverse fossiltunga företag (Volvo, Stena, Preem).
”Som länsstyrelse förstår vi å ena sidan att om man går från 1,7 miljoner ton i koldioxidutsläpp till 2,7 miljoner ton som de vill göra – då blir de ackumulerade utsläppen gigantiska. Men vi måste göra detta för att sedan kunna reducera ned till noll 2045. Man kommer att höja utsläppen av koldioxid fram till 2030, men det är nödvändigt för att sedan kunna gå ned till ett nollvärde, säger teknikerna.”
Det är hans argument.
Utsläppen av koldioxid ska öka.
Annars kan de inte minska.
För det säger teknikerna.
Någonstans här börjar du kanske misstänka att Danielsson befinner sig utomordentligt långt både från sin uppdragsgivare, som förstått att klimatkrisen är den stora ödesfrågan, och från forskningen, som larmar om att utsläppen – globalt, i Sverige, i Lysekil – måste begränsas från och med nu, inte om ett decennium.
Det blir inte bättre.
Att neka Preemraff lönsam klimatförstörelse vore att ”sitta med huvudet i sanden”, risken är att företaget flyttar till Polen, och då försvinner arbetstillfällen.
”Det måste man problematisera inför politikernas beslut”, säger Danielsson.
Undrar just vart hans utredning kommer peka.
Sannolikt tillbaka till länsstyrelsen i Västra Götaland, som redan har gett klartecken till Preemraff efter att ha ställt ”samhällsavvägningar” mot ”miljöaspekterna”.
Den mentaliteten.
Bra eller dåligt med en statligt subventionerad flygplats i Sälen?
”Det kan inte jag bedöma”, svarar Danielsson.
Eventuellt hinner han ändra sig kommande åren.
Eventuellt står han till sist kvar där han står just nu, med chimären att det ens finns en vågskål att manipulera, att samhälle alls kan separeras från miljö/klimat.
Mycket tyder på att det senare än mer troligt.
”Det finns olika intressen som kolliderar. Det är en klassiker”, säger han till Dagens Industri.
Danielsson kan media. Det handlar alltså inte om en ovan person som överrumplas av en Sveriges vassaste klimatjournalister. Det här är vad han faktiskt tycker om krisen vi befinner oss i. Att den utgörs av särintressen som står mot varandra, jämbördiga, där inget säger att ett ton koldioxid betyder mer för vårt samhälle än ett fossilt jobb.
En klassiker!
Lövin menar att vi befinner oss i en exceptionell situation, en brytningstid, mänsklighetens svåraste utmaning.
Hon har rätt.
Danielsson menar att klimatkrisen är precis som alla andra konflikter.
Han har fel.
Problemet är att han inte bara ger uttryck för okunskap, för sådan kan avhjälpas, det finns många kloka som han kommer att stöta på närmaste åren.
Problemet är att han ger uttryck för en övertygelse.
Fossilbranschen läser naturligtvis intervjun.
Nu jublar de, Preem och resten.